Imorgon är det dags för långpass igen. Känns som om det var evigheter sedan jag senast sprang långpass. I verkligheten var det den 8.5. Då också i väldigt varma förhållanden. Jag har försökt förbereda mig inför morgondagen. Pizzan är äten, resorben drucken, jag har yogat, jag har laddat mentalt… Imorgon gäller det. Samtidigt vill jag inte ställa för höga krav på passet. Jag vill inte att det ska skapa onödig stress. Som om det är mitt livs pass.

Det är okej att gå. Det är okej om jag springer kortare än planerat. Jag ska inte stirra mig blind på tempot. Jag ska bara göra det och inte fundera så mycket. Huvudsaken är att jag springer och att jag känner att jag kan igen. Känna att benen orkar, att kroppen är med mig och att det finns mer att ge. Mina senaste pass har gått lite sådär. Jag har haft problem med magen igen och benen har inte varit på hugget. Vilket inte är så konstigt när jag beslutar mig för att springa intervaller tätt inpå styrketräning för benen. Smart där!

Imorgon hoppas jag att allt stämmer. Den här gången har jag i alla fall gjort mina förberedelser på ett bra sätt. Jag hoppas på lite svalare väder, inte gassande sol. Sedan efter att jag sprungit mitt långpass, får solen skina hur mycket den vill. Då är jag redan parkerad i solstolen, med en iskaffe i ena handen och chips i andra 🙂