Detta väder alltså! Älskar det, men hatar det samtidigt. Det förstör fullständigt mina förberedelser inför mitt kommande maraton. Det ser ut att fortsätta vara varmt, varmare, varmast. Jag vet att jag måste träna. Jag måste få till mina långpass och jag kan inte skjuta upp det längre och tänka att jag springer långt nästa vecka istället. Jag kan inte ta igen det sedan. Jag har inte annars heller självförtroendet på topp, eftersom det blev så lite träning i juni. Jag har inte gjort mina planerade långpass, jag tycker att jag är ”efter” i träningsplanen. Dessutom om det fortsätter vara lika varmt, finns det ingen garanti att jag kan springa långt nästa vecka heller. Eller sedan följande. Det är bara att ta tjuren vid hornen.
Tills imorgon har det lovats 30 grader varmt. Planen är att stiga upp tidigt för att springa innan värsta högsommarvärmen. Enligt foreca ska det vara 24 grader redan klockan nio på morgonen. Jag svettas vid bara tanken. Jag försöker se det som förberedelser inför Tallinn. Starten till maraton går klockan nio. Då vill jag självklart ha hunnit äta frukost, gå på toa, fixat mig i ordning, gå på toa, bege mig till starten, gå på toa, värma upp, gå på toa… Jag tänker att jag tar morgondagens långpass som övning. Stiga tidigt upp, äta och så springa på det. Är ju inte direkt sugen på att stiga upp klockan sex på morgonen på min enda lediga dag den här veckan, men. Jag är tvungen att stiga tidigt upp sedan också.
Jag hade ursprungligen planerat att springa upp mot 20 kilometer imorgon. Beroende på hur varmt det är och hur kroppen reagerar, kanske jag ändrar min plan. Enligt träningsprogrammet ska jag springa 180 minuter och jag kanske siktar på det i stället. Mer tänka tid än kilometer. Gå och springa om vartannat, men fortfarande vara ute länge. Jag ska ta med vatten, dextrosol och jag ska dricka resorb ännu ikväll. Göra mina förberedelser noggrant, allt för att lyckas imorgon.