Kroppen slutar aldrig att förvåna mig och ibland överträffar jag mig själv. Jag hade planerat springa långpass idag, men eftersom det hade lovats värmebölja var jag osäker på hur det skulle gå. Redan igår försökte jag förbereda mig genom att dricka resorb. Jag var samtidigt inställd på att behöva korta av passet och att ta det lugnare. Planen var först 20 kilometer, men sedan ändrades det till 180 minuter. Jag skulle ha tidig väckning för att komma iväg innan det blev som allra hetast. Redan klockan nio på morgonen skulle det vara nästan 25 grader. Hett som tusan alltså.

Min plan att stiga upp tidigt gick sådär. Jag hade väckning halv sju, men steg inte upp förrän kvart över. Åt två skivor bröd, ett glas juice och en stor kopp kaffe. Gå på toa, på med kläder och solkräm och ut genom dörren. Morgonbestyren gick snabbt och jag började mitt pass då när jag planerat, strax innan nio. Direkt jag kom ut genom dörren kände jag hur hett det var. Det här kommer att bli en varm och svettig runda.

Jag hade ursprungligen tänkt springa längs med Skärgårdsvägen till 9-10 kilometer och sedan vända om och springa exakt samma väg tillbaka för att nå 20 kilometer. Igår hade jag förberett mina små vattenflaskor till mitt vätskebälte. Packat dextrosolen och en gel. Eftersom det var så varmt och jag visste att mina små vattenflaskor inte skulle räcka långt, plus att solen gassade, ändrade jag planen i sista stund. Jag beslöt mig för att istället cykla till motionsslingan som är nära där vi bor. Packa med en stor vattenflaska och handduk och springa där istället. På det sättet få springa mer i skuggan i skogen och kunna ha mer vatten med mig och lämna den vid cykeln vid parkeringen.

Slingan är kanske 2-2,5 kilometer lång, lite beroende på hur man springer den. Vid varje varvning stannade jag och drack och torkade svetten ur pannan. Tog en dextrosol vid vartannat varv och en klunk (?) av gelen vid vart fjärde. Gelen smakade rent ut sagt förjävligt och är inte något jag kommer att testa fler gånger. Inte den smaken i alla fall. Magen fungerade och det var skönt att ha något att se framemot när jag sprang. Inte ett långt malande, utan små pauser hela tiden.

Trots att jag sprang i skogen och att det var skugga största delen av slingan, var det hett. Direkt jag stannade rann svetten. Jag hade nog aldrig fixat att springa i gassande sol längs med vägen. Nu kunde jag pausa, hämta andan, dricka lite och fortsätta springa. Jag vet inte hur många varv jag sprang, men rundan slutade på 19,3 kilometer. Woop woop! Det här var precis vad jag behövde för självförtroendet och det var ett bra övningspass inför Tallinn.

Stiga upp tidigt, äta frukost och klara av att springa tidigt på morgonen. Dessutom lärde jag mig (igen en gång!) att jag måste äta (mer). Jag tycker att jag åt bra igår kväll, min frukost var väl i minsta laget och inför maraton planerar jag nog att äta mer. Men jag blev trots dextrosol och gel, hungrig på passet. Inte så där slut på energi, tom i tanken, trött i kroppen hungrig, utan hungrig som att magen kurrade.