Varför har det tagit mig tre år att börja springa med mina icebugs? De är helt klart mina favoritskor just nu. Det går inte ens att springa i några andra skor för tillfället, annars är nog risken väldigt stor för att halka. För bara några dagar sedan kom det snö snö och ännu mer snö och nu är det slask slask slask. Kombinerat med glashala vägar, inte plogade vägar och en enda sörja. Det skiljer sig otroligt mycket beroende på var man springer. På vissa håll är det nästan barmark, på andra ställen slasksörja och på ett tredje ställe isgata. Välj skor där sedan. Idag tog jag det säkra för det osäkra och valde icebugsen.

I normala förhållanden skulle jag aldrig välja icebugsen, de är så långt ifrån favoritskor man kan komma. De är tunga, de är klumpiga och de är tyvärr inte heller de snyggaste skorna. Jag vill ha färgglatt och fint, och dessa är typ… gråsvarta. Men fästet är super och i detta väder prioriterar jag det högst. Idag kunde jag springa på som jag ville och jag sprang mitt planerade längre pass. Närmare 10,5 kilometer stannade klockan på och det är jag nöjd över. Det är längre än vad jag sprungit på ett par veckor och känslan i kroppen var bättre igen.

Bättre än den var förra veckan och idag tycker jag att det var betydligt sämre väder. Det regnade eller snöade under största delen av rundan, jag var sjöblöt när jag kom hem. Plus underlaget då. Då tycker jag att det räknas extra mycket. Att löpningen kändes bra, trots riktigt blä-väder. Att jag inte bara kan springa bra pass i bra väder, i de perfekta förhållandena, utan att vädret inte spelar någon roll. Formen finns där i alla fall.