Jag fick en fråga om jag blir stressad över att registrera min träning. Om att varje träningspass borde gå snabbare eller bättre än det förra. Jag tycker om att få frågor, det är alltid bra att behöva reflektera över min träning och tankarna kring det. Jag registrerar all min träning på jogg.se. Min pulsklocka är synkad dit och laddar automatiskt upp alla pass när jag laddar klockan. Det är bara att fylla i vad för typ av pass, i vilken kategori och sedan spara. Övrig träning som yoga, styrketräning och zumban fyller jag i manuellt.

Just nu när jag inte ännu tränar inför ett specifikt lopp eller mål, är jag inte stressad över min träning. Det brukar ändra när jag tränar mer målmedvetet. Som till exempel mitt maratonprogram som jag följde förra året. Jag följde ett program för maraton under fem timmar. Det tog länge för mig att skriva ut mina tidsmål på bloggen. Kanske delvis för att jag var väldigt osäker på om jag skulle klara av det. I programmet fanns det korta intervaller, långa intervaller och långpass. De långa intervallerna var oftast uppdelade enligt principen sex minuter i 7:00 tempo och två minuter i 5:45 tempo. Gånger åtta. Eller liknande. När jag då inte alltid klarade av att hålla det angivna tempot, utan sprang långsammare, det är klart att stressen kommer då.

Jag känner mig mest stressad över min träning när jag inte är i form. När jag har haft ett uppehåll för att jag varit sjuk. Eller när det bara är en sämre dag. När jag har flera sämre pass på rad och känner att jag är inne i en formsvacka. Då kan jag ibland känna mig som att jag tappat allt. Plus att jag har ett kort minne. Varje år det blir varmt för första gången förstår jag inget. Vad har hänt? Varför är jag så trött och slö i kroppen? Sedan minns jag (igen) att jag inte är van vid värmen. Att det är helt normalt och att det kommer att vända.

Jag är glad över att jag sprungit så länge. Jag vet att det vänder och jag blir inte lika stressad längre. Formen går upp och ner. Jag tappar inte allt fastän jag är sjuk eller inte tränar. Viloveckor är bra för mig. Jag har också blivit klokare med åren och bryr mig inte lika mycket om tempot. Jag har tidigare varit stressad över tempot. Om att ”alla andra” springer fortare än mig. Som om de ens gör det, men. Nuförtiden tar jag det mer piano och tycker det är bra nog att springa.

Jag tror att maraton har hjälpt mig mycket här. Jag har kommit bort från fokus på tempo och istället fokuserat på att springa långt. Att springa två maraton har gjort mig så glad och stolt, tiden har varit en bisak. ”Alla andra” klarar faktiskt inte av att springa maraton, även om ”alla andra” i mitt huvud och tankar springer fortare än mig. Det har varit en bra insikt att komma till. En rejäl boost för självförtroendet.

stressad över träningen

Det hjälper mig också att påminna mig själv om varför jag tränar. Största orsaken till varför jag tränar är för hälsans skull. För att orka i vardagen, hålla mig skadefri, ha mer energi och sova bättre. Ha bättre kondition, känna mig pigg och för att det är kul.

1