Planen var att springa ett kortare, men snabbare långpass. Gärna i närheten av mitt planerade halvmaratontempo. Det gick så inte. Det gick inte alls. Jag fick kämpa för att få upp farten och jag var ändå inte i närheten av vad jag i min drömvärld har som halvmaratontempo. Jag var inte ens ditåt, utan det skiljde typ 40 sekunder per kilometer. Andningen fungerade inte, benen var tunga och som grädde på moset fick jag löparmage när jag kom hem. Success!
Jag vet inte vad som är felet. Jag tycker att det har känts bra på mina senaste löppass och jag trodde verkligen att jag hade det i mig. Visst anade jag att jag skulle få kämpa, men jag var inte ens i närheten. Jag tyckte att jag sprang på bra, det var flåsigt och tungt och det kändes som om jag sprang i ett högt tempo. Jag kollade på klockan ibland och fick nästan en chock när jag såg tempot. Inte ens nära vad jag vill springa halvmaraton i, utan snarare ungefär samma tempo som jag sprungit alla mina andra långpass i. Som jag dessutom sprungit längre och med en betydligt bättre känsla.
Fast det är kanske så här det ska kännas ett par veckor innan halvmaraton? När jag tränat på bra. Att kroppen är nedtränad och på gränsen. Att det känns bättre sedan när jag lättar på träningen. Formtoppning och sådant. Att jag på loppet kommer att flyga fram, även om det på träning känns tungt. Jag hoppas på det.
2
Antingen det, eller så hade du bara en dålig dag. It happens.
Det kommer kännas bättre igen! 🙂
Kram M
Jag vet ju det innerst inne, det är bara irriterande när jag är mitt i det 🙂