Jag blir ju inte direkt mindre ivrig på triathlon efter den här helgen. Instagram har varit fullt med uppdateringar från till exempel Halmstad triathlon och Ironman i Lahtis. Igår kväll satt jag dessutom och kollade på triathlontävlingar från Montreal. Vad har hänt med mig? Jag är så ivrig på triathlon, men det är den där förbaskade simningen. Den skrämmer mig. Inte för att jag inte tror att jag skulle kunna lära mig att simma, men allt runt omkring. Att det är kallt i vattnet och alla andra som också ska trängas i vattnet. När jag läser om simningen från Lahtis. Hur mycket vågor det var, blåsigt, hur det var armar och ben huller om buller. Hur de fick kämpa sig fram, få kallsupar hela tiden och simma i strömt vatten. Usch!

Imorgon är planen igen ett långpass på cykel. Jag tror inte att jag kommer att cykla till något av mina sommarställen, utan jag kommer att cykla en helt vanlig runda. Fundera vidare på triathlon och kanske ta mod åt mig att börja kolla på lopp. Triathlon för nybörjare med simningen i bassäng. År 2020. Ifall jag har ett uppsatt mål som sporrar mig, kanske jag äntligen skulle ta tag i den där simningen. Jag gissar att det inte skulle kännas lika skrämmande med open water ifall jag skulle känna mig trygg i en bassäng. Lära mig simma i pool först och sedan börja simma i havet. Eller nå, utomhus i alla fall.