Nu är det slutgnällt över hungern, för jag kan nämligen träna igen. Och äta. Inte riktigt normalt ännu och all typ av mat, men jag behöver inte längre bara äta mos och puré. Det är också varför jag idag vågade träna igen. Energinivån är mycket högre och jag känner mig nästan normal.

Dagens träning blev ett mycket efterlängtat löppass. Kort, lugnt, i både mörker och regn, men ändå väldigt härligt. Skönt att få röra på kroppen efter flera dagar utan träning. Jag blir direkt stelare i kroppen och sömnen påverkas. Tränar jag inte, sover jag sämre. Tankarna snurrar i huvudet och jag får inte sömn. När jag tränar och speciellt när jag springer, rensar jag huvudet. Kroppen blir tröttare och jag behöver inte fundera lika mycket sedan när jag ska sova. Saker och händelser är redan bearbetade under löprundan.

Den här veckan har det bara blivit två träningspass, men det var helt väntat. Jag gissade att tandläkarbesöket skulle påverka och jag är nöjd över den träning det blev. Jag gjorde mitt viktigaste pass på måndagen innan tandläkarbesöket. Allt annat var bara bonus. Nästa vecka räknar jag med att kunna träna som normalt, eftersom dagens pass kändes så bra. Springa mer, fortsätta med styrketräningen och kanske lägga in lite yoga.