När jag skrev mitt inlägg om hur yogan hjälper vid löpning, var den första punkten jag listade andningen. Fungerar inte andningen blir det genast mycket svårare och tyngre att springa. Idag var ett sådant pass. Jag hade andningsproblem nästan hela löprundan, och även om benen var pigga, var det tungt att springa. Andningen var ytlig, för högt upp i halsen och jag flåsade och frustade. Jag var tvungen att stanna och gå ibland för att försöka få ner andningen. Ta djupare andetag och lugna ner mig.

Jag vet inte riktigt vad som var problemet. Kanske det bara var en sämre dag, med sämre dagsform? Jag tycker inte att jag sprang speciellt fort och pulsen var inte högre än den brukar. Mina andningsproblem lättade mot slutet av rundan. Då kom jag mera in i ett flow och det fungerade bättre. Kanske jag hade kallt i början av rundan och att det därför blev bättre mot slutet. För att jag hade kommit igång, och blivit varm i kroppen. Det kändes nämligen liknande som det brukar på vintern om jag springer när det är riktigt kallt. När det ”river” i halsen. Det är också en orsak till varför min köldgräns för löpning brukar vara vid -15. För då börjar luftrören protestera för mycket.

Bortsett från det faktum att jag hade problem med andningen idag, kändes allting bra. Det är skönt att vara igång igen efter förra veckans tandläkarbesök. Skönt att kunna röra på sig och träna normalt. Inte längre behöva anpassa träningen, ta det lugnt och försiktigt. Utan jag kan träna som jag vill och det jag känner för. Idag ville jag springa för att vädret var fint. Imorgon har det lovats regn och då tänker jag istället satsa på styrketräning igen. Jag är faktiskt riktigt ivrig! Vem hade kunnat tro det? Att jag skulle bli ivrig på styrketräning?