Äntligen har min älskade torsdagszumba börjat igen. Som jag har saknat den. Jag märker det alltid när jag väl är där. Hur mycket jag egentligen tycker om det och hur mycket jag saknar det under julpausen. Det är kul att springa och styrketräning är kul, men torsdagszumba är något helt annat. Musiken gör mig glad, instruktören är bra och det är social samvaro. Plus då själva träningen förstås. Herregud så jag svettades igår. Delvist säkert för att det var mer folk i salen än det brukar, men också för att jag  var så glad över att äntligen vara igång igen att jag tog ut rörelserna till max.

För trots att det till största delen var ny koreografi, tyckte jag att jag kunde ta ut mig. Jag hoppade och skuttade från höger till vänster, och svetten sprutade. Lårmusklerna brände efter allt studsande och pulsen var hög. Efteråt var jag helt hög på livet. Precis som jag vill ha det alltså. Det är synd att jag inte kan gå oftare med tanke på hur jag jobbar, jag skulle garanterat gå på varje pass ifall jag hade möjlighet. Så roligt tycker jag att det är.

Det är kanske inte den trendigaste av träningsformer, men sedan när spelade det någon roll? All träning är bra träning och där med basta. Jag känner mig i alla fall betydligt mindre fånig när jag tränar tillsammans med andra och instruktör, än ensam hemma på vardagsrumsgolvet via Youtube 😉 Det är nog själva grupptillfället och det sociala som gör det så roligt. Det var inte alls kul när jag gjorde hemma för mig själv. Jag får inte samma feeling då.