Långpass i sol. Det är en mening jag inte har skrivit på länge. Nu kan dagens pass kanske inte direkt klassas som ett långpass, men det var ett betydligt längre pass än jag sprungit på senaste tiden. Mina pass brukar vara kring 4-5 kilometer. Nu var det nästan det dubbla.

Det känns så jäkla skönt att vara tillbaka på längder som ska vara normala för mig. Känslan i kroppen är bra just nu och jag längtar efter att springa mer. Fler långpass i sol, intervaller, fartlek, distanspass, mysrundor. You name it. Jag vill springa.

långpass i sol

Dagens löpning kändes riktigt bra, trots att jag tränat mycket den här veckan. Benen var pigga och flåset var det inget fel på. Andningen funkade och löpsteget var piggt. Mycket berodde säkert på att vädret var härligt. Det kändes nästan som vår i luften. Solen värmde. Fåglarna kvittrade och jag sprang med ett stort leende på läpparna. Jag har inte haft så här bra känsla på länge. Inte riktigt runner’s high, men bra nära.

Jag älskar känslan efter såna här pass. Man kämpar och kämpar, runda efter runda, med en seg och trött känsla i kroppen och så plötsligt får man bara till ett sånt här pass. När allt stämmer och det känns som om man kunde springa i oändlighet. Som gör att man glömmer allt det där jobbiga. Det har varit värt kämpandet, för plötsligt ser man resultatet. Och när jag skriver man, menar jag mig själv. Förstås.

Vilket bra avslut på en bra träningsvecka!

2