Vilket löppass igen! Det går bra nu och det är härligt. Jag fick igen till ett riktigt bra längre pass i solsken. Lika bra som på söndagen, och dessutom i ett par andra skor. På söndagen sprang jag i mina favoritskor. Mina snabba, lätta Adidas. Idag sprang jag i mina klumpedunsar, mina Asics cumulus. De är bra som mängdsko, men de är inte precis de lättaste skorna jag äger. Att jag då idag kunde springa lika fort som på söndagen, är ett besked på att formen också är bra. Det är inte bara skornas förtjänst att det gick bra på söndagen, utan att faktiskt jag är bra.
Kanske har all den styrketräning jag gjort under hösten och vintern haft effekt? Att det har varit värt det? För jag tycker nämligen inte att jag brukar vara i sån här form så här tidigt på året. Jag blev nästan chockad när jag stannade klockan och såg vad snittet för hela rundan var. Har jag blivit snabb plötsligt? Tempot var liknande det brukar vara på sommaren, då när jag oftast sprungit intervaller och tränat mer specifik snabbhet. För att jag har haft ett lopp i sikte. Dagens runda kändes som en helt vanlig mysjogg och ändå gick det betydligt fortare än det brukar.
Inte för att jag klagar 🙂 Jag är bara väldigt glad och tacksam över att det går bra nu. Mest är jag kanske förvånad. Med tanke på hur lite jag har sprungit de senaste månaderna och fokus varit på styrketräningen, är det nästan konstigt hur bra löpningen känns. Det känns inte ens som om jag tar i, utan som om farten bara finns där. Benen vet vad de ska göra, andningen fungerar och huvudet är med. Inga mentala dippar, utan fokus rakt fram. En fot framför den andra, och bara att fortsätta springa.
