Spontana intervaller

Spontana intervaller, eller fartlek, det sprang jag idag. Tidigt på morgonen ska tilläggas. Det var verkligen inte tanken att springa intervaller, eftersom det var så tidigt på morgonen och innan frukost igen, men ibland överraskar jag mig själv. Jag fick en kommentar på mitt förra inlägg, där jag klagade över att jag inte har fart i benen, att lägga in lite intervaller i min träning. Mot slutet av träningspasset för att väcka benen. Jag vet ju vad jag borde göra, men ibland behövs bara en knuff i baken. Någon som säger åt mig vad jag ska göra.

spontana intervaller

Jag hade väckning klockan åtta, och tanken var ett lugnt och mysigt pass. Kroppen kändes förvånansvärt pigg, trots tidig morgon och midsommarfirande. Jag ville testa att springa lite fortare. Jag springer nästan alltid förbi en idrottsplan på vägen hem. Med en fotbollsplan och en nästan 400 meters bana runt den i grus, (Björkhagen alltså för Pargasbor). Oftast pågår där fotbollsträningar, eller så är där en massa skolbarn och har gymnastiktimme, men en söndagsmorgon. Inte direkt många 🙂

Jag bestämde mig för att springa fem gånger 200 meter, med 100 meter gåvila mellan varje intervall. Eller bestämde och bestämde, jag sprang det. Inte någon större tanke eller plan bakom mina intervaller, att jag springer dessa för att det är bra för det och det. Utan bara spring, så blir det säkert bra. Ett första försök att få lite fart i benen, att väcka dem och lära dem att springa fort igen.

Det är egentligen ganska kul att springa på bana. Det är ett lätt sätt att springa intervaller på. Inga backar, utan platt hela vägen. Nu är Björkhagens plan visserligen inte en riktig friidrottsbana, men det duger åt mig. Jag gillade det så pass mycket, att jag tror att jag kommer att springa där fler gånger. Eller kanske jag vågar fara till Pajbacka?

Brukar du springa spontana intervaller eller fartlek?

2

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *