Jag saknar gymmet. Det var då en mening jag aldrig trodde att jag skulle skriva. I och med att jag kommit igång bra med min styrketräning, vet jag att gränsen snart kommer emot. Min skivstång är bara 20 kg och ännu är det inte ett problem, men snart. Jag har varit på maxvikt tidigare och det är bara en tidsfråga innan jag når dit igen. Jag känner mig starkare, jag har ökat på vikterna och snart är jag på max. Både i benövningar och så småningom även i armövningar. Därför saknar jag gymmet.

Hemmaträning är bra, men det finns bara så mycket man kan göra. Ifall jag vill lyfta tungt och bli ännu starkare, behövs gymmet. Jag vill ha maskiner, tyngre vikter och gymmiljön. Inte träna knäböj med katt som hjälp bland all tvätt som hänger på tork. Jag behöver ny inspiration till övningar, utmana kroppen mer och inte alltid göra samma sak. Samma övningar, samma vikter och lika många av allt. Just för variationen behövs väl inte gymmet, det är mera vikterna jag saknar.

Det känns inte direkt som läge att fara till gymmet nu. Jag är nojig som det är redan, jag vill inte utsätta mig för extra risk. Gymmet är inte precis en ren miljö. Svett som sprutar, fuktigt, dålig luft, samma redskap används av många och let’s face it. Jag är folkskygg för tillfället.

Jag tror jag måste kolla på träningsprogram för hemmaträning. Byta ut övningar, ha mer variation och kanske framförallt ha en plan. Jag har kommit igång så bra, att det här med styrketräning två gånger i veckan, en gång tyngre, en gång lättare, inte räcker. Det är dags att steppa upp träningen. Bli mer specifik. Vad vill jag uppnå, hur ska jag göra det. Inte bara ”bli starkare”.