Vilken tid blir det mörkt egentligen? Mycket fortare än jag hade räknat med tydligen. Idag lyste solen när jag kom hem från jobbet vid tre. Ett snabbt mellanmål, på med löparkläderna och ut genom dörren. Klockan var inte ens fyra när jag stack iväg. Jag hade som tur tagit med två reflexer som man har runt handleden, men inte västen. Jag tänkte inte att jag skulle behöva den, eftersom solen fortfarande sken. Efter en stund märkte jag hur det blev skymning för att hinna bli helmörkt innan jag kom hem. Det är definitivt dags att plocka fram fler reflexer och börja springa med reflexvästen. Mörkret kom så fort och jag är alltid irriterad på folk som inte syns ordentligt i trafiken. Och nu var jag en av dem.

Löpningen då? Helt okej, som vanligt ungefär. Det känns inte direkt lätt att springa, men jag tassar på. Benen är tunga, jag hittar inte flytet och idag var jag dessutom ganska flåsig. Jag är ändå glad över att jag sprang, att jag hittat en rutin med två pass i veckan. Jag springer inte så långt som jag skulle vilja, eller så fort, men jag springer i alla fall. Trots en sämre känsla.

Jag får lita på att det kommer att vända i något skede. Den tunga känslan i benen beror säkert på styrketräningen. Flytet och en lättare känsla kommer sedan när jag inte tränar tung styrka. Kanske. Förhoppningsvis. Jag försöker att inte stressa över saken. Mitt huvudfokus ska vara på styrketräning just nu, för jag vet ju att det kommer att göra mig till en bättre löpare. Men det är svårt att inte stressa eller vara sur för att det inte går som jag vill. Jag vill helst se resultat nu redan…