Hur många gånger har jag månne haft löparmage? Tusen? Att få löparmage suger rent ut sagt. Passet blir förstört, dagen blir förstörd, dagen efter påverkas också. Jag har varit skonad från att få löparmage länge nu eftersom jag inte sprungit några långpass. Det verkar som om jag lättare drabbas under längre pass, för nu när jag har börjat steppa upp löpningen kommer löparmage som ett brev på posten. Även om kroppen håller och det inte är något fel på konditionen är det som om magen inte hänger med i belastningen. Eller vad vet jag. Jag tycker inte att jag sett ett mönster med löparmage, bara att det sker oftare vid långpass.

Jag har bestämt mig för att satsa på att försöka nå mitt decembermål. Igår sprang jag över 12 kilometer och det borde vara något att fira. Det är nämligen det längsta jag sprungit på evigheter. Tyvärr gör löparmagen det svårare att fira. Känslan efter passet var inte direkt den bästa och magen känns av ännu idag. Så mycket att det känns osäkert om jag alls kan springa imorgon. Jag vill inte irritera den ytterligare.

Jag hade inga problem med distansen igår och jag hade säkert kunnat springa längre. Benen var pigga och andningen fungerade. Jag kunde tassa på i ett bra tempo och allting kändes lätt. Vid kanske sju åtta kilometer började jag känna av magen. Jag var tvungen att gå ibland för att försöka lugna ner den, men visste ändå vad som var på väg att hända. Jag har haft den känslan många gånger tidigare. Hemma var det bara att rusa in på toaletten. Att ha löparmage suger verkligen.

Idag känns det redan bättre, men nu är det istället andra faktorer som påverkar. Efter ett långpass borde jag ju fylla på med energi, äta och dricka. Jag har inte varit sugen på mat och det känns i kroppen. Jag känner mig svag och vet att jag borde äta för att det skulle hjälpa, samtidigt är jag rädd för att trigga igång magen ytterligare.