Träningsåret 2020, hur ska jag kunna sammanfatta det? Ingenting blev som planerat, inte ens slutet av året blev som jag ville. 2020 var året då jag sprang det minsta jag gjort på flera år, men istället cyklade en massa. Året då jag började gå på gym och till simhallen, för att vara tvungen att sluta några veckor senare. På grund av ni vet vad. Året då det knappt blev någon yoga överhuvudtaget, inga lopp och en sämre motivation till träning.

Under 2020 var planen att springa mitt tredje maraton i september. Jag var ivrig på träningen. Grunden var gjord med styrketräning och nu skulle jag satsa på att slå personbästa. Jag hann inte ens börja med maratonträningen innan lopp på lopp började ställas in. Efter de första nyheterna om inställda lopp var det som om luften gick ur mig och jag kom aldrig igång. Jag hade ingen motivation till att springa, för innerst inne visste jag att det inte skulle bli något Tallinn maraton. Inte i alla fall som normalt, med folkfest och publik och en massa löpare.

Under april och maj var jag permitterad och hade all tid i världen till träning. Jag varvade promenader med löpning och cykling och fick till några riktigt bra träningsmånader. När jag kollar på statistiken från jogg.se är det de månader jag har högsta totalen löpning. 82 kilometer i april och 92 i maj. Sedan gick det bara utför. Eller jag började cykla.

Som jag cyklade hela sommaren. I ur och skur trampade jag till och från jobbet. Jag cyklade fyra dagar i veckan och hade bilen en dag. Trampa, trampa, trampa. På mina lediga dagar sprang jag veckans enda löppass, eller så cyklade jag lite mer. Det var jag och cykeln. Totalt blev det 1628,2 kilometer cykling vilket är super. Drömmen om en riktig landsvägscykel blev bara större och jag jag gillade cyklingen allt mer. Jag köpte till och med cykelkläder.

Det blir höst, jag byter arbetsplats och är tvungen att ta bussen till jobbet igen. Jag slutar cykla och bestämmer mig för att satsa på styrketräningen. Det går bra till en början, men sedan går det som med hela träningsåret 2020. Jag kommer liksom inte vidare och har ingen motivation. Komma igång är lätt, fortsätta och få det till en rutin är betydligt svårare. Jag har styrketränat, men jag har kommit bort från min plan och fokus och har mest igen tränat på måfå. Lite knäböj här, några armhävningar där. Det är ju bättre än ingenting förstås, men det är inte där jag vill vara.

Mot slutet av året började i alla fall löpningen kännas bättre. Jag kämpade med löpningen hela året och i slutet av november, början av december vände det äntligen. Jag satte upp ett decembermål om att springa 87,1 kilometer för att få 650 kilometer totalt för hela året. Inte ens det klarade jag av. Jag var så nära och hade bara tio kilometer kvar att springa, men icke. Jag hade som plan att springa mina sista kilometer på nyårsafton, men var tvungen att jobba över på jobbet och kunde inte avsluta på topp och som jag ville.

Det känns som om det blev ett passande avslut på träningsåret 2020. Året då ingenting går som planerat. Jag har kanske låtit negativ i det här inlägget, men 2020 var året då inget stämde. Eller det stämmer aldrig samtidigt. Om jag cyklade mycket på sommaren var det på bekostnad av löpningen och styrketräningen. När styrketräningen fungerade, gjorde löpningen inte det. När löpningen äntligen stämmer, blev det ingen styrketräning. Och yogan. Det blev exakt noll yoga med Adriene och jag har fortfarande inte heller gjort klart Dedicate…