Jag minns inte när jag senast skulle ha sprungit tre löppass på en vecka. Förra året? Det var inte meningen att jag skulle springa tre gånger den här veckan, men vädret ställde till det. Tanken var att springa långpass igår. Det skulle ha varit mitt andra pass för veckan.

Det regnade lite när jag startade hemifrån, men väderprognosen visade ändå mest mulet för hela dagen. Lite regn brukar inte störa mig. Två hundra meter in i passet börjar det snöa. Det blåser storm och det känns som om att få spik i ansiktet. Jag blev blöt, jag var kall, det gjorde ont av all snö och blåst. Varför plåga mig själv med att springa långpass i sådant väder. Speciellt när det lovats sol och värme till nästa dag. Jag sprang fyra kilometer innan jag gav upp. Tio minuter senare slutade det snöa och solen kom fram. Jag hade lyckats välja den absolut sämsta tidpunkten för löpning.

Så, med veckans planerade långpass fortfarande ogjort, blev det nytt försök idag. Och därför blev det tre löppass på en vecka. Kroppen känns bra och orkade springa två dagar i rad. Visserligen sprang jag bara fyra kilometer igår, men ändå. Jag är glad över att kroppen håller. Det är skönt att veta att jag kan öka träningsmängden om jag vill. Jag kan springa tre gånger på en vecka och jag kan springa två dagar i rad.

Jag fortsätter att springa mina långpass enligt taktiken springa i nio minuter och gå i en. Det fungerar bra för mig just nu. Jag har hela tiden något att se framemot, vilan, och jag blir inte lika trött på det här sättet. Jag orkar därför också springa längre än vad jag hade gjort om jag sprungit hela vägen. Tror jag. Snart ska jag nog testa att springa hela vägen, men just nu tycker jag om det här upplägget. Idag blev det över tolv kilometer, med en känsla av att det funnits mer att ge.