Två löppass och en cykeltur blev träningssaldot för den här veckan. Inte kanske vad jag hade hoppats på, men mer än förra veckan. Min kropp protesterar fortfarande när jag tränar och jag var tvungen att ta ett steg bakåt. Cyklingen fungerar, löpningen gör inte det för tillfället.

Jag har inte bestämt mig hur jag ska göra nästa vecka. Jag vill träna, men jag är nog tvungen att lyssna på kroppen och ta det lugnt. Lugnare. Jag tycker i och för sig inte att två löppass och en cykeltur är jättemycket träning (för mig), men något försöker kroppen säga åt mig. Jag tror att det nästa vecka får bli promenader och kanske en transportcykling till jobbet igen. Så får jag se hur kroppen reagerar och utgå från det.

Juni kommer nu att bli den första månaden på ett tag där jag inte har ett träningsmål. Inte att springa en viss mängd på en månad eller liknande. Träningen har gått bra och det känns lite surt att inte kunna fortsätta i samma stil, men något spökar i kroppen. Jag förstår inte riktigt vad det kan vara heller, jag tycker inte att jag gjort något annorlunda. Kanske jag har ökat på träningsdosen för mycket i alla fall? Att det har ackumulerats och att det är först nu jag märker effekten?

Det är tur att vädret är fint åtminstone 🙂 Nu stör det inte lika mycket att jag inte kan träna eftersom jag istället kan slappa i solstolen. Jag vet inte ens hur mycket jag orkat träna annars heller, nu när det har varit så varmt.