Det är konstigt hur dagsformen kan skilja så mycket. Både igår och idag har jag sprungit på morgonen innan frukost. Nästan identiska förutsättningar, men helt olika känsla. Igår nio kilometer utan problem. Idag fem, varav två löpning och tre promenad. Okej då att gårdagens nio kilometer kanske påverkade, men jag orkade knappt gå. Jag var trött, det var segt, benen var tunga. Ingenting stämde. Igår kunde jag springa nio kilometer i bra tempo med fartökningar mot slutet och då hade jag stigit upp klockan sju(!) Idag masade jag mig ur sängen halv nio och gick några kilometer innan jag var tillräckligt vaken för att försöka springa.

Jag förstår nästan inte hur dagsformen kan skilja så mycket? Hur det kan vara en helt annan känsla från dag till dag. När allt annat runtomkring är likadant. Samma tidpunkt, samma skor, likadan uppladdning med mat och sömn. Igår var det kul att springa, idag ville jag mest lägga mig ner i ett dike. Varje gång jag försökte springa kändes det tungt. Benen var som stockar och svarade inte alls när jag tryckte på. Det fanns ingen power. Så jag gick mest.

Det är ändå ganska skönt att vara uppe tidigt på morgonen, även om själva löpningen idag kändes så där. Det är inte mycket folk ute, jag kan stanna och fota som jag vill. Fast jag inte sprang idag, hade jag ändå väldigt varmt. Jag ska komma ihåg den här känslan på vintern när jag kämpar i snöstorm. Att nu kan jag åtminstone springa i shorts, även om det känns jobbigt.