Jag tycker att jag har kommit igång bra med mina långpass/längre pass igen. Efter flera månader med mest transportcykling till jobbet och kortare löppass på morgonen, är jag igen uppe på löppass över tio kilometer. Jag har sprungit över tio kilometer tre gånger i augusti, varav det längsta var tolv.

Det är skönt att veta att jag fortfarande kan springa långt. Även om jag inte kommer att springa maraton i år, eller något lopp överhuvudtaget, vill jag ändå känna att jag kan. Jag har mitt mängdmål för året på tusen kilometer löpning och jag vet att det kommer att krävas långpass om jag ska klara av målet. Jag kommer inte att klara av min målsättning med att bara springa rundor kring sju kilometer, utan jag måste nog upp mot femton. Plus de vanliga kortare rundorna.

Just nu känns löpningen riktigt kul. Jag tycker att jag har både fart i benen och uthållighet för längre rundor. Idag blev jag nästan förvånad över hur bra det kändes. Jag springer inte exakt hela rundan, utan jag går kanske hundra meter av varje kilometer. På det sättet hinner jag hämta andan och återhämta mig. Få ner pulsen lite. Jag går de första hundra metrarna av varje kilometer och så springer jag tills klockan piper för nytt varv. Idag hade jag trots gåpauser ett högre medeltempo än vad jag hade haft ifall jag sprungit hela vägen. Ett mycket högre medeltempo än jag brukar ha.

Ifall löpningen fortsätter att kännas så här bra, tror jag inte att jag kommer att ha något problem med mitt mål. Jag är snart uppe på femton kilometer igen. Kanske till och med längre. En runda på tjugo kilometer i år hade nog suttit fint. Eller varför inte ett halvmaraton? Det var evigheter sen senast.