September är över och det blev ingen mer löpning den månaden. Istället inleder jag oktober med ett bra löppass. Och första gången i reflexväst. Tidigare har jag bara haft reflexer runt armen, men nu tyckte jag att jag behövde reflexväst. Det blir mörkt så plötsligt nu tycker jag. Solen kan lysa när jag startar, för att en halv timme senare. Poff. Mörkt.

Ifall jag har möjlighet springer jag förstås helst på dagen, men ibland går det inte. Det är jobb, det ska handlas, det är andra aktiviteter. Då finns det bara tid att springa på kvällen i mörker. Som tur funkar det med.

Jag blir fortfarande förvånad över hur bra löpningen känns för tillfället. Jag kan och orkar mycket mer än jag tror. Idag hade jag en liten dip där mellan kilometer fyra och fem, men jag kämpade vidare. Beslöt mig för att inte stanna och gå. Och det gick ju hur bra som helst att springa vidare. Kilometer sex sprang jag sedan i  6:20 tempo. Inte var jag ju alls trött.

Jag tror att oktober kommer att bli en bra träningsmånad. Jag vill springa mycket. Långpass blandat med snabbare pass. Just nu ser jag inga hinder till varför det inte skulle gå. Det är klart att jag måste planera träningen och prioritera den, men det är ju ändå något jag vill göra. Speciellt nu när löpningen känns bra, är det extra kul att springa. Jag hoppas bara att vädret kommer att vara fint. Jag springer gärna i sol och värme, mycket hellre än i regn, rusk och blåst. Eller ännu värre. Snö.