Nya stigar kan vara skrämmande

Jag har mina favoritrundor jag springer i Pargas, standardrundorna jag alltid springer. Ibland är det bra att utmana sig och kanske upptäcka nya favoriter. Springa på nya stigar, nya ställen och se vart de leder. Dagens runda tror jag inte kommer att hamna på favoritlistan.

Jag ska inte springa trail, det har jag lärt mig nu. Dagens runda var kanske lite för skrämmande för en asfaltslöpare som mig. Lite för mycket skog och rötter, lite för mycket lera och jag visste kanske inte riktigt var jag var.

nya stigar är skrämmande

Jag hade kollat på Google maps hemma och visste typ hur jag skulle springa. Vid den korsningen ska jag svänga till höger, vid det vägskälet till vänster. Problemet var bara att det inte fanns några vägskyltar 🙂 Det var en lerig liten skogsväg jag sprang på, var tusan är Vallisvägen. Ut kom jag någonstans helt annat än jag tänkt mig från början. Nu i efterhand när jag sett på Google maps finns det inte ens någon märkt väg där jag sprang. Jag har verkligen sprungit på skogsstigar. Nya stigar är bra, men kanske jag håller mig till lite större vägar. Hur vågar folk springa ensamma i skogen?

Efter att jag hittat ut till bekanta omgivningar kunde jag springa på mer igen. Jag lyssnade först på en podd och när den var slut lade jag på Spotify. Jösses vilket tryck i steget jag fick av bra musik. Från att ha haft snittfart på 10 nånting i skogen, för att jag mest gick, hade jag nu 5:40. Det fanns förvånansvärt mycket kraft i benen, trots träningsvärk från gårdagens gymbesök.

Imorgon kommer det att bli en välförtjänt vilodag. Kroppen känns mör efter gym plus simning igår och ett långpass idag. Dessutom sprang jag även på onsdagen. Nu ska kroppen få återhämta sig och ta det lugnt.

2

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *