Idag var det tungt att springa, men trots det blev det över 16 kilometer. Benen var trötta och det kändes som om jag släpade mig fram. Jag hade inget lätt steg idag eller ett steg med mycket tryck. Det var inget problem med flåset, men känslan var tung.

Jag sprang som vanligt enligt taktiken att gå de första hundra metrarna av varje kilometer och sedan springa tills klockan piper. Jag tycker att det fungerar bra för mig att springa långpass enligt den taktiken och medeltempot blir ungefär samma som om jag hade sprungit hela tiden. Det blir till och med högre eftersom jag får ha en liten vilopaus. På det sättet orkar jag också springa längre sträckor.

Just nu är jag i ett bra läge med mina långpass. Jag springer dem en gång i veckan och det brukar bli kring 15 kilometer. Trots en sämre dag kan jag ändå springa långt. Nu blir nästa steg att närma mig 20 kilometer. Jag vet att jag kan springa distansen i dagsläget, problemet är snarare var(t) jag ska springa. Jag har mina favoritrundor, men jag har ingen kring 20 kilometer. Det är så förbaskat tråkigt att springa längs med Skärgårdsvägen mot Åbo och vända om efter tio kilometer och springa exakt samma väg tillbaka.

Jag minns inte när jag senast skulle ha varit i sådan form att jag kan springa 16 kilometer på en sämre dag och att problemet med att springa 20 kilometer inte är sträckan i sig, utan var jag ska springa. Det måste ha varit inför mitt senaste halvmaraton 2019.