Jag hade glömt bort hur kul jag tycker det är att känna mig stark. Jag har tränat styrka regelbundet nu i fyra veckor, och det är så kul att se resultat. Hur jag kan ha högre vikter, orka mer och känna en skillnad. Det finns fortfarande, förstås, utvecklingspotential, men det känns ändå som om det går åt rätt håll. Tekniken sitter, jag känner mig säkrare i övningarna och jag kan som sagt ha högre vikter.

Idag tränade jag styrka igen, med samma vikter som senast på lördagen. Jag tror att jag skulle ha kunnat ha ännu tyngre, men lite fegar jag fortfarande. Inte så mycket på benövningar, men armövningar är skrämmande. Speciellt när jag ska lyfta över huvudet. Tänk om jag inte orkar upp, och fastnar, eller får skivstången över mig.

Just nu springer jag inte så mycket så jag kan inte ännu uttala mig om styrketräningen har haft effekt för löpningen. De resultaten förväntar jag mig egentligen att ska visa sig först nästa vår. Då när jag förhoppningsvis börjar träna mer löpning och kanske satsar på maraton igen.

Det är då jag vill att styrketräningen ska ha gjort något. Det är därför jag gör det. För att sedan kunna springa mer och snabbare. För att jag har byggt upp en starkare kropp som ska klara av belastningen.

Just nu tycker jag att jag har en bra rutin med två rejäla styrkepass i veckan och löpning när det passar och är fint väder. Så småningom ska jag börja byta ut övningar och ändra mitt upplägg. För tillfället har jag gjort ganska liknande varje gång. Knäböj, marklyft, höftlyft, draken och diverse överkroppsövningar. Idag försökte jag mig på utfall. Där kommer det att krävas lite träning ännu innan jag vågar öka på vikterna. Helt klart en övning där jag har mycket utvecklingspotential.