Gissa vem som så tycker om sina Asics Fujisetsun just nu? Det skulle knappast ens gå att springa utan dubbskor för tillfället. Så halt är det. Isgata, slask, snö, halt, regn. Verkligen jättefint väder för löpning.

Löpningen känns ändå okej. Till och med bra. Jag vet inte riktigt hur mycket jag kan lita på (klockan) att jag springer enligt pulsen, men det känns kanske som om något har hänt. Att jag kan springa längre sträckor utan att pulsen sticker iväg för högt. Nu när det är så halt ute är inte mitt tempo precis högt annars heller. Jag kan lika gärna fokusera på pulsträningen. Fast jag har bra skor med superbra fäste, är jag ändå tvungen att gå ibland för att det är så mycket snömodd och spår. Jag är rädd för att trampa snett och stuka foten.

På fredagen är planen att springa veckans långpass. Jag är ledig i tre dagar, vilket känns som världens lyx. Då borde jag ha tid till att springa. Förra veckans planerade långpass blev bara nio kilometer. Då skyller jag nog helt på vädret. Det vräkte ner snö och jag hade ingen lust att springa längre efter att ha plumsat i meterhöga drivor. Det passet blev mer som benträning, än löpning. Därför är jag extra ivrig på att springa långt den här veckan.

Ibland är jag nog sugen på att strunta i pulsträningen och bara springa som jag vill. Lite för att testa om jag fortfarande har det. Just nu är det ju verkligen inte väder för att springa fort, men långt borde jag kunna springa. Allt över tio kilometer är bra, jag siktar på tolv.

Jag måste påminna mig själv om att hålla mig till planen. Lugnt och långsamt. Sen i vår kan jag springa fort. Då jävlar.