Jag tycker alltid att jag får en massa insikter när jag tränar. När jag är på gymmet, när jag springer, när jag cyklar eller när jag simmar. Jag kommer alltid på många bra saker. Lösningar på problem. Eller så funderar jag mest på hur andra människor tänker och beter sig. Dagens insikt handlar om att våga ta plats.

Det är alltid mycket folk på gymmet och i simhallen. Även om vi försöker välja en sån tid när där inte är skolbarn och har simundervisning, eller gruppträningspass, är där alltid trångt. Är det mindre folk i gymmet, är det massvis i simhallen och tvärtom. Eller så är det bara mycket människor på båda ställena. Så många att jag inte kan träna som jag vill, för att alla maskiner jag vill använda är upptagna, eller för att det är för trångt i bassängen för att jag ska kunna öva simma frisim.

Idag tänkte jag f it. Jag har också rätt att vara här, jag har rätt till min träning. Det vet jag ju att jag har förstås, men ibland låter jag de som ser snabbare ut, eller mer vältränade fara först. Idag kämpade jag på med min frisim, trångt eller ej.

Det gick kanske lite bättre. Jag tror att jag hittade tekniken. Jag försökte verkligen bara simma frisim. Lite bröstsim emellan för att hämta andan, men sedan bytte jag tillbaka till frisim innan jag kom till kanten. Tidigare har jag alltid bara startat från kanten och sedan simmat så långt jag orkat, nu kunde jag ändå byta tillbaka i farten. Framsteg.

Nu ska jag bara fortsätta kämpa. Jag kommer inte att bli bättre om jag inte vågar ta plats och öva, öva, öva. Det kommer inte att vara perfekta förhållanden med ingen annan i bassängen. Jag får öva när jag är där helt enkelt. Trångt eller ej.