Efter två dagar i Rom reste vi vidare. Med tåg till Neapel och därifrån med hyrbil till Amalfikusten. Officiellt bodde vi väl direkt inte vid Amalfikusten, utan i en liten by som hette Montechiaro. Den tredje dagen var mest en resdag. Chilla på terrassen på vårt Airbnb, vandra runt lite och göra upp planer för morgondagen. Då skulle vi nämligen fara till Pompeji.

Tidig väckning, in i bilen, på med navigatorn och mot Pompeji. Körde vi fel? Kanske lite. Hamnade vi i en trafikstockning? Möjligtvis. Var Pompeji värt det? Absolut.

Även här hade vi läst och hört om köer. Hur långa köer det är och att man absolut borde köpa biljetter i förväg. Det var ingen kö. Verkligen ingen kö. Så lite folk att vi var osäkra om det ens var biljettkassan vi gick till, för det var noll personer framför oss.

Vi hade ingen guide och hade i vår dumhet inte tagit med en broschyr/karta. Som vi hade av på vårt boende. Eftersom biljettköpet gick så snabbt och smidigt tänkte vi inte ens på att ta en från ingången. Men Google vet allt 🙂

Vi vandrade runt lite på måfå först, men bestämde oss för att gå mot Colosseum som ungefär låg längst bort. Vilken besvikelse det var att komma dit. Eller alltså själva Colosseum är ju jättefint och så, men jag hade trott att man skulle se mer. Kunna gå in på själva arenan. Där höll de på och riggade för någon konsert för där var massvis med stolar. Ljudtekniker, mikrofoner, lampor. Så besviken, man såg knappt något. Bara utsidan.

Efter den lilla besvikelsen fortsatte vi att vandra runt. Pompeji är massivt. Så stort att vi funderare på om alla människor kommer ut till kvällen när det stängs. Hur kan man hålla koll på det? Vid vissa gator var det massvis med människor och då visste man att här finns det säkert något kul att se. Och vid andra gator var man helt ensam, och kanske inte så mycket kul att se heller. Efter ett tag ser allt likadant ut.

Höjdpunkten i Pompeji var nog Forumet, torget. Där fanns kanske mest att se av staden. En stor, öppen plats och man fick en bättre överblick av allt. Vi höll nästan på att missa det. Vi var redan på väg bort från Pompeji, men vi bestämde oss för att vika av till vänster ännu. Tur var väl det.

Jag tror att vi var över fem timmar här. Väldigt många steg på en väldigt varm dag. Gata upp och gata ner. Fota, fota, fota. Tidig middag eller sen lunch, hur man nu väljer att se det när klockan är fyra och mot bilen. Stannade vid en strand längs med vägen. Där vi bodde fanns det ingen möjlighet att gå ner till en strand, det var bil som gällde. Eller lokalbuss då förstås.

Vi hittade också en bra och stor supermarket där vi kunde bunkra upp inför resten av resan. Den lilla byn vi bodde i hade en minimal supermarket och då menar jag minimal. Den här var som vilken vanlig butik som helst, med kärror och många kassor. Härifrån borde vi ha köpt allt, eller mer. Inte till turistpriser från andra butiker senare under resan.

 

2