Jag har ju lovat att jag skulle skriva ett inlägg om att springa enligt pulsen. Jag har testat på det flera gånger och alltid gett upp innan jag märkt tydliga resultat. Förra hösten och vintern gjorde jag igen en ordentlig satsning. Den gången tyckte jag att jag verkligen var hård med mina gränser. Börja gå när pulsen steg för högt. Stanna, pausa, fortsätta springa och så vidare. Tills jag igen gav upp. Det blev vår, jag skulle börja träna inför maraton, det var mycket roligare att springa fort. Jag märkte aldrig några tydliga resultat och litade inte på att klockan visade rätt och det hela rann ut i sanden. Igen en gång. Fast varför ska man ens springa enligt pulsen?

Springa enligt pulsen

Jag tänker så här, som vill bli uthålligare och springa långt och länge. Maraton. Jag vill orka springa länge utan att det blir för tungt. Det ska kännas lätt och som att jag just orkar springa i oändlighet. Det är farten som dödar. Och när farten ökar, stiger också pulsen. Jag blir flåsig och trött i musklerna. Stumma ben och gå in i väggen. För att kolhydraterna (glykogenet) tog slut, för snabbt. Men om jag istället lunkar på i lägre tempo, lägre puls, orkar jag längre. I teorin alltså.

Problemet blir oftast, för mig, att jag inte klarar av att springa i ett så lågt tempo att pulsen hålls nere. Jag behöver gå mest hela tiden för att ha pulsen under kontroll. Och jag vill ju inte gå på maraton sen heller. Jag vill ändå springa. Med tiden är det förstås meningen att farten ska bli fortare utan att pulsen ökar. För att jag blivit bättre helt enkelt.

Jag har använt mig av Garmins zoner som jag antar att är uträknade enligt åldern. För mig betyder det grön zon, zon 3, när pulsen är under 145. Då kallas det ännu för konditionsträning, zon 4 blir röd zon och tröskelträning. Där vill jag inte ligga. Förutom då planen uttryckligen är att springa fort och med högre puls. För även om jag vill springa långsamt och lugnt, vill jag också springa fort. Tanken är snarare att inte alla pass ska gå i samma mellanmjölkstempo. Jag ska springa långsamt och med lägre puls största delen av mina pass för att få en bra uthållighet och grund att stå på, för att sedan orka trycka på när det är planen. Både kvalitet och kvantitet. Inte alltid vara halvsliten och halvtrött. Utan lugnt när det ska vara lugnt, för att sedan maxa när det är dags för intervaller och tuffare pass.  

Det låter ju bra i teorin i alla fall, men är svårare att genomföra. Jag blir mest frustrerad när jag inte klarar av att springa med låg puls. Den stiger för snabbt och tar ibland evigheter att få ner. Plus att jag vet att jag borde ha ett pulsband ifall jag riktigt ville satsa. Jag kan inte springa enligt pulsen med bara handledsmätning och två lager kläder. Det är klart att det inte mäter korrekt då. Och jag blir bara ännu mer frustrerad.

En bra sak med pulsträning tycker jag i alla fall är orken och återhämtningen. Jag orkar faktiskt springa långt, eller ska vi kanske säga länge i tid. Jag blir inte trött och efter passet kan Garmin säga återhämtningstid 12 timmar. Redo att springa nästa dag igen.

Kortfattat skulle jag kanske säga att jag vill springa med lägre puls för att orka längre, utan att energinivåerna (glykogenet, sockret, kolhydraterna vad man nu vill kalla det) tar slut för tidigt. För att med tiden kunna springa fortare med samma puls och därför också orka längre innan energin tar slut. För att sedan på maraton och längre distanser orka ännu längre och snabbare (med högre puls) när jag dessutom får extra energi.

Makes sense? Eller förklarar jag jättedåligt?