Etikettarkiv: pulsträning

Mäta pulsen från handleden

Jag köpte ny klocka i våras. Dels för att jag ville ha en som jag kunde simma med och dels också för att min gamla hade en massa problem. Den hittade inte pulsen, den nollställde sig en gång per år och hittade inte alltid satelliter. Så jag beställde en ny Garmin och den har fungerat bra. Tills nu när jag börjat med pulsträning igen. Min klocka ska alltså mäta pulsen från handleden och det fungerar på sommaren när jag springer i t-shirt, men inte lika bra nu på vintern när jag har flera lager kläder på mig.

det andra försöket

Jag har valt att ha klockan ovanpå kläderna, för det fungerar, men kanske inte helt korrekt. Den hittar pulsen och visar nog rätt tror jag, men den ändrar med fördröjning. Jag kan springa på, pulsen visar 128. Det här går ju bra tänker jag. 128, 127, 128, 129… Okej nu är det nåt fel, så bra är jag inte. Så jämn är jag inte. Och så plötsligt 156. Sen tar det en evighet för pulsen att gå ner igen. Fast jag typ stannar och står stilla, visar det fortfarande 156. Tills den går från 156 till 136.

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Jag vill verkligen ge det här med pulsträning en chans. För det mesta fungerar det att mäta pulsen från handleden. Det är inte såå stora hopp i pulsen att det egentligen stör. Dessutom så gör jag ändå träningen. Även om pulsen inte visar korrekt varje sekund, springer jag ändå långsammare och lugnare nu.

mäta pulsen från handleden

Och ja, man kan köpa ett band att ha runt bröstet för att mäta pulsen på det sättet istället, men orka.

3

Tvåsiffrigt pass

Det var inte precis igår som jag senast sprang ett tvåsiffrigt pass. Det är första gången sedan mitt maraton i september som jag sprang över tio kilometer. Snabbt förskjuts gränsen, det är nästan konstigt egentligen. Då när jag tränade inför maraton var tio kilometer ett kort pass, nu räknar jag det nästan som långpass. Speciellt med tanke på hur länge det tar för mig att springa tio kilometer just nu med min pulsträning.

tvåsiffrigt löppass

Idag var det underbart höstväder. Sol, klarblå himmel och ingen blåst. Som gjort för ett långpass. Jag ville springa ett tvåsiffrigt pass. Lite för att bevisa för mig själv att jag klarar av det ännu och lite nog också för att det var så fint väder. För en gångs skull hade jag tid.

Löpningen kändes okej. Ifall jag inte fokuserade så mycket på pulsen, skulle jag väl klassa det som bra, men nu när pulsen är i fokus blir det bara okej. För jösses vad det fortfarande är svårt att hålla pulsen nere. Jag vet att jag bara sprungit på det här sättet i två tre veckor nu, men ännu ser jag inte några stora framsteg.

Ibland känns det bättre och ibland sämre. Jag hittar inget flow. Jag måste konstant kolla på klockan. Ser jag inte på den, blir pulsen nästan genast för hög. Jag måste hela tiden tänka på det, det kommer inte automatiskt ännu. Vandrar jag iväg i tankarna, springer jag fortare och då rusar pulsen. När jag skriver rusar, menar jag att den stiger till 153. Det är ju inte egentligen högt, men tillräckligt högt för att Garmin ska tycka att det blir tröskelträning, zon 4. Min gräns enligt Garmin går på 146, under det försöker jag hålla pulsen.

Jag får helt enkelt kämpa vidare om jag vill se resultat.

1

När ett poddavsnitt igen är riktat åt mig

För någon vecka sedan skrev jag om ett avsnitt från Maratonpoddens Fråga experterna som var som om jag skrivit frågan. I den här veckans avsnitt av Träningspodden var det igen riktat åt mig. Vad pratade de om? Lågpulsträning. Eller snarare pulsträning kanske, men i alla fall. Så mycket nyttig information, så mycket som jag också själv kommit fram till och så mycket liknande tankar.

Att det är jobbigt att springa långsamt och hålla pulsen nere, för egentligen kan jag ju springa fortare. Att man (jag) måste gå mellan varven för annars blir pulsen för hög. Jag vill helst springa så att ingen ser, för det är jobbigt att gå, (som om nån ens bryr sig), eller så dras jag med i andras tempo. Men kanske framförallt orsaken till varför jag gör det här. För att jag sen när jag väl ska springa fort, orkar jag springa fort, för att jag springer de långsamma passen lugnt. Inte allt i ett och samma tempo.

när ett poddavsnitt känns riktat åt dig

Idag gick det igen lite bättre att springa. Det verkar som om varannan gång går bättre och varannan sämre. Idag kunde jag igen springa längre sträckor utan att stanna och gå. Med längre menar jag kanske, äsch jag vet inte, ett par hundra meter? Mer än fyra steg i alla fall. Så att det kändes att jag sprang. När jag kollar på Garmin sa den ändå 53 minuter löpning och 18 minuter gång. På måndagen när det kändes sämre var det  36 minuter löpning och 10 minuter gång. Då gick jag procentuellt sett mer.

Äsch, vad jag svamlar. Men sen igen så skriver jag mest för mig själv. Det är kul att kolla tillbaka på gamla inlägg och se hur det kändes då.

0

Jag fortsätter att kämpa

Jag gissade ju tyvärr rätt när jag skrev att det var för tidigt för att kalla det för framsteg ännu, men jag fortsätter att kämpa. Igår var igen ett betydligt sämre löppass med lågpulsträningen. Det gick inte alls. Jag var hela tiden tvungen att pausa och gå. Vilket bara resulterade i att jag frös. Ifall jag ska fortsätta springa på det här sättet även på vintern, vilket jag nog ska, är jag tvungen att sätta på mig mer kläder. Jag får för kallt annars, när jag går så mycket.

Det började så bra igår. Jag tänkte redan att yes, jag har blivit bättre. Pulsen hölls stadigt kring 140. Ibland var den lite för hög, men ifall jag saktade ner på tempot, sjönk också pulsen. Jag kunde ändå fortsätta springa. I ungefär två kilometer fungerade det. Sen bara 146, 148, 152, 157… Va fan. Gå, gå, gå och gå lite till ännu.

jag fortsätter att kämpa

Jag minns hur frustrerad jag har känt mig när jag har försökt mig på pulsträning tidigare. Att ibland går det sämre, ibland bättre och ibland inte alls. Jag har aldrig gjort det tillräckligt länge för att se ordentliga resultat. Jag har alltid gett upp för tidigt. Den här gången ska jag verkligen ge det en chans.

Jag tänker att jag ändå inte kommer att börja springa intervaller, snabbare pass och långa långpass förrän typ april nästa år. (Långa långpass kan jag väl i och för sig springa nu också, det kommer bara att ta sju timmar med tanke på den fart jag håller 🙂 ) Sen när det blir vår. Det är då jag brukar börja min maratonträning. Dit är det nästan sex månader. På den tiden måste jag väl ändå märka av resultat? Om jag fortsätter att kämpa. Sen borde jag åtminstone vara väldigt pepp på att springa fort. När jag harvat på i ett halvt år.

1

Ett steg åt rätt håll

Det är alldeles för tidigt för att kalla det för framsteg ännu, eftersom jag bara sprungit enligt mitt nya upplägg fyra gånger, men dagens pass kändes i alla fall som ett steg åt rätt håll. Det var en betydligt bättre känsla än på måndagen. Då gick jag mest för att pulsen hela tiden var för hög. Nu kunde jag springa lite längre sträckor, och det kändes som ett löppass. I alla fall ditåt.

ett steg åt rätt håll

Den här gången rusade inte pulsen, utan den låg ganska stadigt kring 142. Ibland högre, ibland lägre, men kring 140. Ibland var jag tvungen att gå för att den var över 150, men egentligen ganska lite. Pulsen var snabbt nere igen, och jag kunde tassa vidare. För tassa, det gör jag.

Idag hade jag ändå snittider kring 7:30, det är okej. Jag försöker så att inte bry mig om tempot, men det är svårt. Jag vet (hoppas) att tempot kommer senare, nu ska jag fokusera på lugnt. Nu håller till och med Garmin med mig, att det är basträning jag sysslar med.

Jag hoppas att jag med tiden ska kunna springa längre sträckor och med lägre puls. Att pulsen inte ska rusa även om jag ökar tempot. Det är väl det som är själva tanken med mitt träningsupplägg och så som jag kommer att mäta framsteg. Dagens pass kändes som ett steg åt rätt håll. Det ger mig motivation till att fortsätta.

Jag ska ge det här en chans nu. Hösten och vintern i alla fall. På vintern brukar jag ändå inte springa intervaller, då kan jag lika gärna tassa. I vår sen, då jäklar ska jag trycka på.

3

Stor frustration med löpningen

Varför tyckte jag att det var en bra idé att börja med lågpuls igen? Varför? Jag känner en stor frustration i löpningen just nu. Jag har visserligen bara sprungit tre gånger enligt min nya plan, det blir väl förhoppningsvis bättre, men jösses vad det är irriterande.

en stor frustration med löpningen

Det är så svårt att springa och samtidigt hålla pulsen nere. Jag kommer inte in i ett flow och man kan knappast ens kalla det för löpning. Jag tycker att jag mest går. Hela tiden när jag tycker att nu går det bra, jag springer låååångsamt, men springer ändå, så kollar jag på klockan. 152. Okej, jag springer ännu långsammare, kanske pulsen går ner då, nej det gör den inte. Ännu långsammare, äsch vad fan, pulsen 155. Nu måste jag gå.

Det är klart att jag kan springa fortare/som jag vill, men jag ska verkligen ge det här en chans nu. Även om det bara är mina egna ”regler” på basen av vad Garmin anser att mina pulszoner är. Jag hoppas ju att det här på sikt ska göra mig till en bättre löpare. Uthålligare, men också snabbare. Att jag sen när jag ska springa fort orkar göra det, eftersom mina lugna pass faktiskt är lugna. Tidigare har alla pass varit ganska lika. Samma tempo och samma puls, utan någon större variation.

Det är mest jobbigt mentalt tycker jag. Jag vet ju att jag kan springa fortare, och där tär nog lite på självförtroendet när klockan visar snittider på 8:30. Jag känner mig inte precis snabb. Samtidigt vet jag att det snart är vinter, snö, slask, halt och dubbskor. Då är jag oberoende inte snabb, då kan jag lika gärna springa enligt det här upplägget.

Men det är ändå en stor frustration just nu.

1

Andra försöket till pulsträning

Idag blev det andra försöket till att springa enligt pulsen. Jag väljer att kalla det för lågpuls, men jag är inte speciellt strikt. Jag försöker att hålla pulsen under 146, i grön zon, zon 3, men ifall den går över det är det okej. Så länge den inte rusar och jag inte springer för länge i för hög puls. Tanken är att jag ska hålla den kring 145. Gärna lägre förstås, men en sak i taget.

det andra försöket

Hur gick då det andra försöket? Så där. Jag hade glömt bort hur jobbigt det är (mentalt) att springa enligt pulsen. Jag som inte tycker att jag är speciellt snabb annars heller, måste nu springa ännu långsammare. Plötsligt är mina kilometertider uppe på 8:00 igen och ändå är pulsen för hög ibland.

Det är frustrerande, jag kommer inte in i ett flow. Sen när jag tycker att jag har hittat rytmen, är pulsen för hög. Egentligen är det ju inte ens hög, den är kring 155. Men jag ska försöka vara strikt, och inte springa för fort. Kämpa med att hålla pulsen nere, och inte bry mig om tempot. Det är just det som är det svåra. Att inte bli för fokuserad på tempot och hur långsamt jag springer. Istället måste jag tänka att passet har ett annat syfte.

Lite på samma sätt som min styrketräning. Det är kanske inte roligt i stunden, men sen. Sen kommer jag att bli ett bättre, starkare, snabbare löpare. Om jag nu kämpar med att springa lugnt, kommer jag sen att kunna springa fort.

En bra sak med att springa lugnt och långsamt i alla fall är återhämtningen. Efter dagens pass tyckte Garmin att jag behöver 17 timmar återhämtning. Jag skulle med andra ord kunna springa imorgon igen. Efter tuffa intervallpass kan Garmin säga att jag behöver återhämtning upp mot 72 timmar. Eller ännu mer, överdriven träning kan det stå. Nu håller i alla fall Garmin med mig, att det är basträning.

2

Nytt träningsupplägg

Jag tänker att jag ska ha ett nytt träningsupplägg för hösten. Kanske. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu. Planen är att jag ska ge det här med lågpuls en chans till. Jag har testat på det tidigare, men ger alltid upp innan jag ser resultat. Det är så frustrerande att springa långsamt och hela tiden hålla koll på pulsen. I något skede vill jag bara trycka på, springa fortare och inte bry mig om pulsen. Samtidigt vet jag att jag springer mina lugna långpass för fort och med för hög puls och att jag borde bli bättre på att ha en större variation. Lugnt och långsamt, och hårt och snabbt. Inte allt i samma mellanmjölkstempo.

nytt träningsupplägg för hösten

Så nytt träningsupplägg för hösten. Eftersom jag ändå inte har något lopp på kommande och inte behöver vara snabb just nu, kan jag träna på andra saker. Springa lugnt och långsamt, men länge. Grunduthållighet, basträning, zon 3. Enligt Garmin blir det zon 4 för mig när pulsen går över 146. Med andra ord borde jag vara under det ifall jag vill springa i lågpuls.

Idag sprang jag mitt första pass enligt min nya plan. Jag försökte springa långsamt, men ibland rusade pulsen ändå. Eller rusade är väl att ta i, men den var kring 155. Jag försökte få ner den genom att springa ännu långsammare, men ibland var jag tvungen att gå. Springa igen, gå lite, springa igen, gå. Det är just det här som är det jobbiga med lågpuls. Jag som vill springa, är tvungen att pausa hela tiden. Men med träning ska det bli bättre, och jag ska kunna springa längre sträckor.

Jag vet inte varför jag kallar det för lågpuls egentligen. Min nya plan är snarare att springa mina pass lugnt i zon 3. Jag kan kalla det för basträning. Grunduthållighet.

2

Jag behöver en ny pulsklocka

Tips till tomten, jag behöver en ny pulsklocka. Min Garmin har ju ganska många år på nacken och den har strulat tidigare också. Nu verkar den ha gett upp helt. Liknande fel som den har nu, har den inte haft tidigare.

Jag märkte det redan igår när jag skulle ladda klockan att något var fel. Annorlunda. När jag pluggade i klockan sa den bara Garmin och pep till. Precis som den brukar pipa när den tidigare haft problem. Efter lite pillande började den ladda och jag tänkte att allt var bra. Jag gissade att den säkert nollställt sig, men sak samma. Det gjorde den även på sommaren, så jag har oberoende inte ”rätt” statistik i klockan. Garmin connect funkar, det är bara klockan som inte har statistik.

ny pulsklocka

På morgonen när jag kopplade ur klockan sa den fortfarande bara Garmin. Hur jag än klämde och tryckte på de olika knapparna vaknade den inte till. Ingen klocka, jag kunde inte ändra träningsform. Det hände inget. Så jag pluggade i klockan igen, uppdaterade den och nu funkar den. Problemet är bara att den är nu på engelska. Fel dag, helt fel tid, inte bara tidszon utan klockslag. Allt är nollställt, jag har noll aktiviteter, inga rekord, inga pulszoner, VO2 max. Inget.

Jag tror att jag är tvungen att ställa in/ändra allt manuellt. Börja om från början. Då kan jag lika gärna köpa en ny pulsklocka och förhoppningsvis inte ha problem i framtiden. Jag sprang ju till exempel hela maraton utan att den hittade pulsen en enda gång.

Så vad ska jag köpa för klocka? Det har säkert hänt en hel del sedan jag senast köpte klocka. Kommit en massa nya funktioner. Jag behöver en som visar puls, sträcka, hastighet, som man kan ställa in intervaller. Det är väl ganska standard antar jag, men också kanske det jag mest skulle använda. Kanske jag skulle vilja ha en som jag kan simma med. Multisport. Löpning, cykling, simning.

Vad har du för klocka? Tipsa mig!

2

Långpass och pulsträning

Jag funderade länge ifall jag skulle ge pulsträning ännu ett försök eller inte. Förra hösten tänkte jag att jag skulle börja igen. Jag gjorde några tappra försök, men det blev inget av det. Min yogautmaning kom emellan i december och jag tänkte att jag börjar nästa år istället. Sedan började jag aldrig. Jag minns inte om jag skrivit om det här på bloggen eller inte, men jag bestämde mig i alla fall för att inte försöka mer. Inte nu i alla fall. Kanske nån gång i framtiden. Efter att yogautmaningen var över och jag började springa igen, ville jag bara springa. Inte fokusera på pulsen, utan springa på känsla och lust. Ifall pulsen var hög eller låg var den det, men det var inget jag fokuserade på.

En delorsak till att jag valde att inte satsa på pulsträning, var att det gjorde mig så frustrerad. Jag märkte egentligen aldrig några framsteg och jag blev irriterad när jag var tvungen att springa långsamt. Så långsamt att klockorna stannade och att jag hade gått snabbare. Jag hade alltid som mål att hålla pulsen under 150, men var oftast tvungen att ta gåpauser för att få ner den. Springa några steg. Gå några. Springa lite. Gå lite. Med den konsekvensen att snittfarten låg på 8:00-8:30. Och då var det ändå ”snabbt”.

pulsträning

Nu springer jag enligt schemat tre pass i veckan. Ett snabbare pass, inte intervaller ännu, men snabbare än vanlig lufs. Ett långpass, långt och långsamt, men utan att stirra på klockan och pulsen. Ett tredje pass på känsla, oftast vanlig distanslöpning. Igår var det dags för veckans långpass. Jag hade tänkt mig längre än sist, upp mot 16 kilometer. På morgonen när jag vaknade snöade (!!) det för fullt och jag svor några välvalda ord. Ville inte ställa in passet eftersom jag jobbar i helgen och inte har tid för långpass senare.

Vid ett hade det slutat snöa och jag begav mig ut. Även om jag försöker att inte stirra på klockan medan jag springer, händer det förstås att jag kollar på den. Speciellt när den piper till vid varje sprungen kilometer. Känslan i kroppen var precis som jag vill att den ska vara på långpass. Det kändes lätt att springa och jag lunkade på. Benen orkade och flåset var med mig. Jag blev ändå förvånad när jag kollade på klockan och den visade puls kring 148 och tempo på 7:20. What?!

Så sen när jag inte försöker springa enligt pulsen, går det hur bra som helst? Eller så har min kondition blivit bättre 🙂 För det var inte ens jobbigt. Jag sprang hela rundan. Stannade kanske på ett ställe och det var när jag skulle korsa en väg och det kom en massa bilar. Utöver det sprang jag. Liksom sprang. Inte lufsa på och försöka hålla pulsen nere. Utan sprang i mitt normala långpass tempo. 15,2 kilometer blev det igår, med jäkligt bra känsla om jag säger det själv.

Woop woop!

1