Tagg: pulsträning (sida 1 av 3)

Långpass och pulsträning

Jag funderade länge ifall jag skulle ge pulsträning ännu ett försök eller inte. Förra hösten tänkte jag att jag skulle börja igen. Jag gjorde några tappra försök, men det blev inget av det. Min yogautmaning kom emellan i december och jag tänkte att jag börjar nästa år istället. Sedan började jag aldrig. Jag minns inte om jag skrivit om det här på bloggen eller inte, men jag bestämde mig i alla fall för att inte försöka mer. Inte nu i alla fall. Kanske nån gång i framtiden. Efter att yogautmaningen var över och jag började springa igen, ville jag bara springa. Inte fokusera på pulsen, utan springa på känsla och lust. Ifall pulsen var hög eller låg var den det, men det var inget jag fokuserade på.

En delorsak till att jag valde att inte satsa på pulsträning, var att det gjorde mig så frustrerad. Jag märkte egentligen aldrig några framsteg och jag blev irriterad när jag var tvungen att springa långsamt. Så långsamt att klockorna stannade och att jag hade gått snabbare. Jag hade alltid som mål att hålla pulsen under 150, men var oftast tvungen att ta gåpauser för att få ner den. Springa några steg. Gå några. Springa lite. Gå lite. Med den konsekvensen att snittfarten låg på 8:00-8:30. Och då var det ändå ”snabbt”.

pulsträning

Nu springer jag enligt schemat tre pass i veckan. Ett snabbare pass, inte intervaller ännu, men snabbare än vanlig lufs. Ett långpass, långt och långsamt, men utan att stirra på klockan och pulsen. Ett tredje pass på känsla, oftast vanlig distanslöpning. Igår var det dags för veckans långpass. Jag hade tänkt mig längre än sist, upp mot 16 kilometer. På morgonen när jag vaknade snöade (!!) det för fullt och jag svor några välvalda ord. Ville inte ställa in passet eftersom jag jobbar i helgen och inte har tid för långpass senare.

Vid ett hade det slutat snöa och jag begav mig ut. Även om jag försöker att inte stirra på klockan medan jag springer, händer det förstås att jag kollar på den. Speciellt när den piper till vid varje sprungen kilometer. Känslan i kroppen var precis som jag vill att den ska vara på långpass. Det kändes lätt att springa och jag lunkade på. Benen orkade och flåset var med mig. Jag blev ändå förvånad när jag kollade på klockan och den visade puls kring 148 och tempo på 7:20. What?!

Så sen när jag inte försöker springa enligt pulsen, går det hur bra som helst? Eller så har min kondition blivit bättre 🙂 För det var inte ens jobbigt. Jag sprang hela rundan. Stannade kanske på ett ställe och det var när jag skulle korsa en väg och det kom en massa bilar. Utöver det sprang jag. Liksom sprang. Inte lufsa på och försöka hålla pulsen nere. Utan sprang i mitt normala långpass tempo. 15,2 kilometer blev det igår, med jäkligt bra känsla om jag säger det själv.

Woop woop!
1

Hur blir det med pulsträningen då?

Jag hade tänkt göra min yogautmaning i december, med start den första. Hur blir det med pulsträningen då? Jag som samtidigt hade planerat att komma igång med att springa enligt pulsen igen…

pulsträningen

Mja… Jag tror faktiskt att jag väntar lite med pulsträningen. Jag ska börja med det, men det får bli tills nästa år tror jag. När jag skrev att jag börjar i december, hade jag inte insett att december är om två dagar 🙂 Jag trodde på något underligt sätt att det var långt dit ännu och att jag skulle ha mer tid att förbereda mig. Nu när jag dessutom ska göra min yogautmaning tror jag att det är bäst att jag fokuserar på en sak. Den här gången väljer jag yogan. Inte både yoga varje dag och börja på nytt upplägg i löpningen.

Jag tänker fortfarande springa, men mina pass kommer att gå enligt känsla och dagsform. Så att sen när jag börjar med pulsträningen är jag redo för det. Jag har ”fått” springa i valfri fart, valfri längd och fått det ur kroppen och sedan kan jag fokusera på pulsen. Dessutom har jag två gånger blivit tipsad om att göra ett maxpulstest för att se var jag ligger. Att justera pulsvärden efter åldern kanske inte alltid är det bästa sättet att gå tillväga. Tack för tips Malin!

Ifall jag känner att jag vill springa enligt pulsen i december under något pass är det helt okej. (daah, jag får ju självklart göra som jag vill, jag satsar inte direkt på OS 😉 ) Planen är att mina löppass i december ännu ska vara fria och sedan i januari börjar jag med pulsträningen. Då har jag förhoppningsvis sprungit ett maxpulstest och vet vad jag ska ligga i för puls och zoner. Jag bävar lite för testet, det verkar ytterst jobbigt och tungt.

0

Ett första försök till pulsträning

Jag har skrivit om det tidigare, om mina planer på att ge det här med pulsträning ett till försök. Jag har behövt förbereda mig mentalt för vad det kommer att innebära. Jag tycker inte att jag är snabb annars heller och att behöva springa enligt pulsen och springa ännu långsammare är tufft. Inte för kroppen, men mentalt är det jobbigt. Det är inte att tala om att jag springer, utan det är lufs/jogg/gågg/ tass tass tass tempo. Och hur långsamt jag än ”springer” är pulsen för hög och jag är tvungen att gå. Och gå. Och gå.

pulsträning

Det finns alltid de som beskriver saker mycket bättre än jag själv. Vill du läsa mer om principen kring pulsträning tycker jag att du ska titta in hos Åsa. Hon har också börjat igen och jag läser med spänning hur det går för henne. Jag ska då alltså springa i pulsspannet 137-147 (enligt formel 180 minus ålder). Jag har fuskat lite och håller mig på 150. Det börjar bra det här, fuskar direkt 🙂

Idag var dagen det skulle ske. Jag skulle springa mitt första pass enligt pulsen. Eftersom gårdagens pass inte var någon höjdare, men jag fortfarande ville springa idag, tänkte jag att det var en perfekt möjlighet att börja med pulsträning igen. Jag hade siktet ställt på långpass, vilket passade utmärkt eftersom man helst ska springa över 90 minuter när man satsar på lågpulsträning. Jag kände mig pigg i benen, förberedd mentalt och hade all tid i världen att lufsa runt. Ut genom dörren och iväg.

Strul med pulsklockan

Nästan genast när jag började märkte jag att jag hade problem med pulsklockan. Ibland kan den visa helt tokiga värden. Antingen går pulsen inte upp alls, den visar konstant samma värde eller så är det tvärtom som idag. Pulsen gick uppåt hela tiden, i något skede var den uppe i 189. Även om jag stannade och gick så fortsatte pulsen att stiga. Jag som skulle springa enligt pulsen idag och så visar klockan helt fel. Jag väntade tills klockan började fungera igen, sparade det jag sprungit dittills och började om från början.

Okej, försök två. Nu jäklar ska det lågpulsas. Det började bra och jag kunde springa helt okej innan pulsen blev för hög. Jag gick några steg, kunde fortsätta springa vidare och jag var förvånad över tempot. Det gick inte såå långsamt som jag trodde att det skulle göra, utan jag kunde faktiskt springa. Kanske gav allt mitt kämpande förra hösten och vintern resultat. Jag tycker nämligen att jag sprang betydligt långsammare då än vad jag gjorde idag.

Nu kan jag inte påstå att allt var guld och glitter. Jag var fortfarande tvungen att gå mycket och pulsen var ofta för hög. Alltid när jag tappade koncentrationen gick pulsen upp. Jag fick hela tiden påminna mig själv om att springa låååångsamt och inte låta tankarna flyga iväg. Ifall jag irrade med tankarna och inte tänkte på hur jag sprang ökade jag tempot och pulsen sköt i höjden. Ibland kom det sträckor där jag kunde springa som normalt och pulsen hölls på rätt nivå. Jag ska nog ge pulsträning ett till försök. Jag vill se vart det leder. I december börjar jag ”på riktigt”. Dagens pass var ett test. Ett test att se min nivå och var jag ligger. Det visade sig inte vara så pjåkigt.

Totalt blev dagens pass nästan 11 kilometer. 9 kilometer lågpuls och nästan 2 kilometer löpning med strul med pulsklockan. Även om pulsen visade tokigt då, sprang jag ju ändå. Klart att det ska räknas med i statistiken. Bara inte i statistiken i mitt första försök till pulsträning. Jag kan ju inte ha mitt första pass med lågpuls visa allt för hög medel- och maxpuls. Rätt ska vara rätt 😉

0

Lågpulsträningens vara eller icke vara

Jag undrade här tidigare ifall jag ska ge det här med lågpulsträning ett till försök. Jag såg att Löpar-Åsa har börjat igen och nu blev jag inspirerad. Det kommer att bli ett till försök. Snart. Jag måste förbereda mig mentalt först och göra upp nån form av plan.

Det är så jobbigt att springa enligt pulsen, för vi kan inte prata om att springa. Det går långsamt långsamt och det är otroligt frustrerande att hela tiden hålla koll på pulsen. Jag kommer aldrig in i nåt flow, utan får mest pausa och gå hela tiden för att pulsen inte ska skjuta i höjden. Jag springer några steg, går lite, springer lite och så håller det på hela rundan. Otroligt frustrerande och irriterande att känna att jag aldrig blir bättre. Kollar jag inte på klockan tror jag att jag springer bra med låg puls, tills jag kollar och inser att pulsen ligger på 165. Jahapp! Fail.

Min puls borde vara på 147, enligt metoden 180 minus ålder. Jag har tidigare justerat lite och sprungit enligt pulsen under 150. Sen har jag fuskat lite och låtit den gå upp till 153 innan jag är tvungen att gå för att få ner pulsen. Ner med pulsen under 150 igen och fortsätta springa. Ta exakt två löpsteg och pulsen igen över 150. Jag tänker alltid att den går snart ner, sakta ner tempot, men nej… Jag är igen tvungen att gå.

Här är problemet och det jag måste förbereda mig på. Att jag inte kan springa som jag vill, i den fart jag vill. Jag är inte riktigt där ännu mentalt. Jag är inte redo ännu att springa långsamt. Jag måste få springa lite intervaller eller ens fartlek och få ur det ur kroppen innan jag tar ett steg tillbaka med tempot. För det är ett steg tillbaka. Det känns i alla fall så.

Fast vem vet, kanske jag blev helt supervältränad när jag tränade inför mitt maraton i somras. Att jag inte alls är tvungen att ta lika många gåpauser? Att jag klarar att springa och hålla pulsen under 150?

0

Tassar vidare och lågpulsträning

Gårdagens benpass resulterade inte i så jobbig träningsvärk som jag trodde det skulle göra, jag bestämde mig därför för att springa idag. Visst benen var stela och det var inte det snabbaste passet i mannaminne, men jag sprang. All träning är bra träning eller hur var det nu igen? Trots stela ben var rundan riktigt bra. Andningen fungerade bra och pulsen var låg. Eller tja, låg-ish.

lågpulsträning

Jag har funderat på ifall jag ska ge det här med lågpulsträning ett till försök. Åsa, hur går det? Jag vet inte riktigt hur jag känner inför det. Jag vill ju bli snabbare och med lågpulsträning blir jag inte det. Inte till en början i alla fall. Då blir jag snarare långsammare och så blir jag frustrerad och struntar i det hela. Jag har gett det några försök tidigare, det mest seriösa var ungefär för ett år sedan vid den här tidpunkten.

Jag tyckte mig se en förbättring där efter 4 månader, eller kanske det var snarare sex månader. Sen kom jag av mig när vi åkte på resa och jag tränade inte alls typ. Efter resan inledde jag sedan min maratonträning och då följde jag i stället  det programmet och struntade i pulsen. Hela projektet rann ut i sanden just precis som jag började ana en liten förbättring. Jag är ändå nyfiken på ifall det hjälper, ifall jag får någon effekt av det. Samtidigt är jag kanske inte ännu mentalt förberedd på att börja ”springa” långsamt igen. Jag är inte snabb i dagsläget heller och att springa ännu långsammare känns tufft mentalt. Då pratar vi inte längre ens om att springa, utan det är gåpauser mest hela tiden för att hålla pulsen i styr.

Jag måste fundera vidare på saken. Jag har inga inplanerade lopp, så jag kan låta farten sjunka utan att det gör något för formen. Det är snarare mitt huvud som lider. Det är inte kul att känna sig långsammast i världen och tassa på i farter jag sprang i då när jag började springa. Man (en=jag) tycker ju att jag borde ha blivit snabbare under åren, inte ta flera steg bakåt…

 

0

På gång igen och strul med pulsklockan

Dagens löppass kändes helt klart bättre än förra veckans försök till löpning. Mycket kanske har suttit i huvudet och jag har lärt mig att jag inte skall stirra mig blind på pulsklockan. Ibland är det bra för mig att springa enligt känsla.

Jag har tydligen haft strul med min pulsklocka utan att jag vetat om det. Idag när jag sprang min runda så visade klockan först okej puls, men sedan började den sakta krypa uppåt. Uppåt som i plötsligt visade den 194. Så hög puls hade jag garanterat inte. Jag har aldrig sådan puls, inte ens fast jag springer intervaller på max. Dagens runda hade tills dess bara varit ett lufsande, med kilometertider kring 8:00.

Jag insåg att klockan inte fungerar som det ska och beslöt mig för att sluta med lufsandet. Eftersom jag ändå inte kan springa enligt tänket lågpuls, kan jag lika gärna springa så fort som jag känner för. Jag insåg även att fredagens pass kanske inte var så dåligt som jag trodde sen heller.

Jag hade bara fokuserat på vad pulsklockan visade. Eftersom pulsen bara steg och steg då också och jag hela tiden fick stanna och gå för att ens försöka få ner den, blev jag så frustrerad till slut att jag stängde av klockan, avbröt passet och gick hem. Kanske helt i onödan eftersom det bara var klockan det var fel på. Jag funderade lite på fredagen att är jag faktiskt så andfådd och känns det så tungt som klockan visar att det borde vara. Men jag litade inte på min egen känsla, utan blev bara irriterad och sur.

Lesson learned!

0

Tänk om jag tappar allt?

Om en vecka vid den här tiden sitter jag på ett flygplan på väg till Australien. Idag har jag äntligen tagit itu med packningen och det första jag packade ner var träningskläder. Det var det lättaste att bestämma mig för vilka, shortsen och linnen. Det har lovats varmt väder och jag klagar inte.

Men… Träningen då? Jag tycker att det är jobbigt att springa i värmen i Finland på sommaren, och då snackar vi om 20-25 grader. Hur tusan ska jag klara av att springa i betydligt varmare temperaturer, upp mot 40 grader? Jag har planerat in resan som återhämtningsveckor, men jag vill ändå träna något. Två veckor utan träning alls, gör mig nojig.

Tänk om jag tappar allt? Just precis som mina löprundor har börjat fungera pulsmässigt. Igår sprang jag knappa åtta kilometer och medelpulsen var 142 och farten 7:35. Det är sjunde (!!) passet på rad jag sprang som jag tänkte att yes! äntligen börjar jag se resultat av allt slit med att springa med lågpuls.

Jag vill inte avbryta träningen nu när jag äntligen hittat ett flow. Samtidigt vet jag ju att återhämtning är bra och vi kommer självklart att röra på oss under semestern. Dessutom borde i alla fall två av tre hotell vi bokat ha gym. Så det finns den möjligheten förstås.

Meh! Lite nojig är jag.

2017-01-22-11-39-26

0

Jag skulle egentligen…

…Blogga om träningslistan jag hittade igår hos Ida, men… så sprang jag världens löppass idag och tänkte blogga om det i stället. Det här passet var något av det bästa jag sprungit på länge och jag bara måste skriva om det. Om så en bara för mig själv att kolla tillbaka på när passen känns jobbiga igen.

Jag har kämpat på med mina löprundor med lågpuls. Jag försöker springa med pulsen under 150. Ibland går det bättre, ibland sämre och ibland går det inte alls. Det har varit ett enda springa-gå springa-gå springa-gå osv. Jag har inte kommit in i en bra rytm och flow utan jag har varit tvungen att pausa mest hela tiden. Farten har varit därefter, oftast har medel legat kring 8:00. Och frustrationen desto högre!

Men idag! Idag sprang jag lite över nio kilometer med medelpuls 141 och fart 7:30. What?! Jag sprang hela vägen, t.o.m upp för backarna och pulsen hölls ändå i schack. Oh my frigging god alltså! När jag kollade på klockan medan jag sprang så visade pulsen 136, 138, 142… Jag var helt förvånad. Är det nåt fel på klockan?!

I söndags när jag sprang hade jag medelpuls på 139. Då tänkte jag bara jaja, med det var en kort runda (4,5 km) så det ”räknas inte”. Men kanske var det en indikation på att jag faktiskt blivit bättre? Att min lågpulsträning äntligen gett resultat? Hur som helst, så glad och lycklig över dagens runda i alla fall.

2017-01-17-13-44-32

 

0

Springer in det nya året

Äntligen känner jag mig frisk nog för att kunna träna som jag vill. Jag smög igång träningen redan på söndagen med en promenad i solskenet. Det var för en gångs skull soligt och fint väder, alldeles för fint väder för att bara sitta hemma. Allting kändes bra i kroppen, så igår kväll fick det bli en löprunda.

2017-01-01-14-02-10

Vilken löprunda sedan! Det verkar som om vilan har gjort gott för kroppen. Nu var pulsen hanterbar igen och jag sprang nästan hela rundan. Det blev några pyttesmå pauser när jag skulle korsa en väg och det kom en bil som inte stannade. (Hallå! Proffslöpare på gång här, med bra flow. Jag. vill. inte. stanna. nu. När allting för en gångs skull flyter på.)

Rundan blev lite över 7 kilometer och med en medelpuls på 143. Wohoo! Så låg har den inte varit på länge och jag sprang faktiskt. Så att det kändes att jag sprang, inte jag lufsar på och det skulle egentligen gå snabbare att gå-sprang. Vissa kilometertider var riktigt bra (7:20-7:30) och pulsen hölls ändå nere.

Det här gjorde gott för självförtroendet och är en bra inledning på 2017.

0

Frustrerad

Dagens löppass var ett snäppet bättre än förra gången jag sprang. Pulsen var fortfarande högre än vad jag önskar, men jag hade den bättre under kontroll idag. Jag försökte mig på att stanna och gå direkt som den gick upp mot 152. Jag brukar tänka att den nog snart går ner av sig själv, men tyvärr gör den sällan det. Eller det tar för lång tid om jag springer medan jag försöker få pulsen ner. Plötsligt har jag sprungit flera hundra meter med för hög puls, innan den sjunkit till önskad nivå.

Idag gick jag direkt och behövde således bra gå några få steg innan pulsen var nere och jag kunde fortsätta springa. Kanske det är en bättre strategi? Nu sprang jag nästan hela vägen i alla fall… Det är bara så fruktansvärt frustrerande att springa efter pulsen. Jag tycker att jag nästan har blivit sämre. Farten blir bara långsammare och långsammare och jag ser liksom ingen förbättring. Inte en tillräckligt stor ändring för att jag ska orka fortsätta med att springa med låg puls.

Jag trodde redan att ”kunde” springa med låg puls. Direkt när jag ökar distansen så blir det svårare att hålla pulsen låg. Det går bra till en början, men sedan börjar den skena iväg. Ibland tycker jag att jag är inne i ett bra flow, jag springer på och farten känns okej. Så kollar jag på klockan, 162. Va fan! Hur länge har pulsen varit så hög? Klockan piper alltså inte till, utan jag måste kolla på den med jämna mellanrum för att veta var jag ligger.

Jag känner mig så långsam för tillfället. Jag har väl aldrig varit snabb direkt, men det här alltså. Jag tycker att det här var kilometertider som jag rörde mig kring då när jag började springa. Sedan blev jag ju snabbare med tiden och tycker att jag kämpat för att ta mig till kilometertider under 6:00. Nu ligger jag kring 8:00 på långpass och att springa halvmaraton under två timmar känns väldigt lång borta i dagsläget…

2016-12-22-12-53-41

En viss katt blev så ertappad av att busa i gardinen på mitt försök till vettig selfie

0
« Äldre inlägg

© 2019 Hopihopi

Tema av Anders NorenUpp ↑