Jag behöver nya skor. Igen. Det känns som om jag alltid behöver nya skor. Fast det är klart, när man springer mycket, så slits de också. För tillfället har jag tre stycken som jag roterar mellan. Två mängdskor och ett par för snabbare pass. Sedan har jag ännu ett par mängdskor, men de är vita och jag väntar på lite bättre, varmare väder ännu. Dessutom har jag ett par  superlätta skor, för riktigt snabba, korta pass. Och så mina trailskor och dubbskor som är i garderoben tills nästa höst/vinter. Så behöver jag verkligen nya skor?

Jag tycker det. För mina snabbskor är så så slitna, men mina absoluta favoriter. Dem har jag haft som vardagsskor också på resor. Mitt ena par mängdskor börjar också vara på gränsen till för slitna. De kanske ännu klarar en sommar och maratonsatsning, men sen måste de kasseras. Och mitt andra par mängdskor har jag aldrig varit nöjd med. De är inte slitna, de bara inte passar på mina fötter. De är för små och jag kan inte springa långt i dem, som var tanken. Och de är för ”klumpiga” för korta, snabba pass.

Dem är jag mest missnöjd med. De är mina dyraste skor, som jag var i en butik och provade ut, ett märke som jag tidigare gillat, men just den här modellen. Nej. Passar inte på mina fötter och det hjälper ju förstås inte att de är för små. Som jag inte kan förstå hur de är, eftersom jag var till en butik och provade. Flera storlekar och märken och modeller. Alla andra skor har jag köpt på nätet på tur och känsla.

Ååh, jag skulle inte orka köpa nya skor. Det är så jobbigt (och dyrt). Researcha, beställa, prova, skicka tillbaka. För att sen ändå hitta något som bara är halvbra.

Sist som jag sprang korta intervaller slutade det hela i katastrof. Igår sprang jag exakt samma pass, med så mycket bättre känsla. Det hänger på skorna. Jag har konstaterat det tidigare, vad beror på skorna och vad beror på dagsform?

Nuförtiden finns det ju en uppsjö med specialskor, med kolfiberplattor och what not. Jag är sugen på att testa, men är samtidigt också snål. För de är mycket dyrare än vanliga löparskor, som inte heller precis är billiga. Även om man beställer via nätet. Med en risk för att beställa fel storlek eller modell. Så vill jag verkligen beställa hem ett par skor för 300 euro, om de inte passar. Nej.

Så jag håller mig till mina, tyvärr slitna, favoritskor för intervaller. Jag och Adidas är kompisar. Nike är bra för maraton, men Adidas är bra för snabba pass. Sist som jag sprang samma upplägg, tio gånger en minut, hade jag på mig mina Nike Trail skor. För att det kommit lite snö under dagen. De var alldeles för tunga och klumpiga för att springa intervaller. Plus att min andning inte alls fungerade, och känslan blir inte bättre med att ha tunga skor.

Men igår så. Jag flög fram i mina vita favoriter. Mycket bättre känsla och mycket snabbare löpning. Det är nästan konstigt att det kan skilja så mycket, men jag tror nog att mycket hänger på skorna. Därför är jag också nyfiken på att testa kolfiberskor. För jag vet att jag borde köpa nya skor för intervaller, men tja. Jag vet också att jag kanske inte skulle ha så stor nytta av kolfiberskor. Då ”borde” man vara snabbare…

Och som sagt. Är snål.

Hur många löparskor får man ha? Hur många behöver man? Man behöver alltid ett par till. De slits ut ganska fort, eller så gör man ett dåligt köp som man inte vill springa i. Vad gör man då? Går in på Zalando, klicketiklick och beställer hem skor. Jag valde mellan Asics Novablast 4 och Nike Pegasus 40. Det blev Nike. Samma skor som jag har sedan tidigare och sprang mitt förra maraton i, nu bara i en ny version.

Jag hade ju tänkt att de senaste skor jag köpte skulle bli mina maratonskor och mina mängdskor, men nej. Absolut inte. Jag har aldrig riktigt blivit kompis med dem. Tisdagens långpass visade också att jag inte kommer att springa maraton i dem. De är för små. Det känns som om jag har en blå tånagel, och då sprang jag ”bara” 17 kilometer. Hur kommer det inte att kännas efter maraton då? De har mycket dämpning, men de har nästan för mycket dämpning enligt mig. Det är som att springa med/i/på svamp, spongy. Det var också orsaken till varför jag inte valde Asics Novablast, för de kändes exakt likadana. Svampiga.

Så Nike Pegasus 40 ser ut att bli mina maratonskor. Idag sprang jag första gången i dem och de känns bra på fötterna. Nu har jag gått upp en halv storlek dessutom, för jag fick nämligen en blå tånagel från den förra modellen efter maraton. Exakt samma tå som nu spökar. Kanske man lättare får blå tånagel på samma ställe om man redan haft det tidigare?

Nu vill jag ännu springa något pass i mina nya Niken för att vara säker på att de funkar på mina fötter. Annars tar jag mina gamla. De vet jag i alla fall att funkar, blå tånagel till trots. Sedan får de nog tyvärr kasseras.

Vem minns de nya skorna som jag köpte i december? Ingen? Inte jag heller. Jag har inte ännu heller testsprungit dem. Jag väntar på bättre väder för jag vill inte förstöra dem direkt. Det är klart att de kommer att bli smutsiga efter några få användningar, men de är så fina just nu. Fast det är lite synd när de bara är i sin låda och väntar på att få bli använda.

Jag har nästan glömt bort att jag har dem där och väntar. Det har till och med gått så långt att jag kollat på nya skor på nätet och så kommer jag på att just det ja. Jag har ju dem som jag inte ens plockat upp ur lådan ännu. Jag får inte köpa nya skor!

Nu hoppas jag verkligen att det var den sista omgången snö för i år. Som tur har det smält bort ganska fort och jag kunde springa på som vanligt idag. Det var mest blött. Idag hade inte varit läge att testspringa de nya skorna, men kanske nästa vecka sedan. Då är det redan maj, vilket betyder att jag ska steppa upp löpningen mer. Då börjar maratonträningen på riktigt och jag ska byta träningsupplägg. Jag ska skriva skilda inlägg om både pulsträningen och om hur jag tänker framåt.

Nu ska jag ladda mentalt för att orka springa långpass imorgon. Jag hoppas på fint väder, men så länge det inte ösregnar är det väl godkänt.