Äntligen fick även jag njuta av sommarvärme och solsken. Jag slutade jobbet redan klockan tre idag, var hemma strax efter halv fyra och bytte snabbt om till mindre kläder och satte mig ner i solstolen. Och njöt! Jag älskar sommar och värmen framförallt, eftersom jag alltid fryser. Det här är mycket mer passande temperatur för mig. Förutom när jag ska springa då.

Idag skulle jag inte träna enligt mitt schema, så jag kunde slappa länge och väl i solstolen. Efter middagen var det fortfarande fint väder ute, så vi beslöt oss för att ta en promenad. Det finns några får nära där vi bor och det är alltid roligt att kela med dem. Jag vågar t.o.m röra dem vid det här laget 🙂 Det är ganska stort för att vara mig.

Vädret var verkligen fint, det blev sist och slutligen en längre promenad än vi tänkt från början. Vi gick mest runt och kollade på folk och fotade. Pargas lever verkligen upp under sommarmånaderna och speciellt när det är sol ute. På vintern och överlag under året händer här inte mycket, men på sommaren ser man ju faktiskt andra människor ute. Jag blir alltid lika förvånad, var håller de hus resten av året? Alla kan ju inte var sommargäster eller turister?!

Imorgon är jag ledig hela dagen och då är det träning som gäller igen. Jag har inte bestämt mig för vilket pass jag ska göra ännu. Jag har två pass kvar den här veckan, ett långpass på 90 minuter och ett intervallpass med långa intervaller. Jag har möjligtvis tänkt träna redan på morgonen för att kunna ägna resten av dagen åt att ligga i solstolen. Då är kanske ett lugnare långpass att föredra. Å andra sidan har jag tänkt köra det andra passet på söndagen och då har jag jobbat hela dagen. Då är kanske inte intervaller det bästa tänkbara. Jag vill ju gärna ha pigga ben när jag springer intervaller.

Hmm… Svåra beslut att ta 😉

Nuff said, urk!

Snart är vi här igen…

Idag har jag haft en planerad vilodag, istället har jag roat mig med annat skoj. Jag har haft träff med mina tjejkompisar. Vi brukar träffas en gång i månaden ungefär hemma hos nån av oss enligt ett roterande schema. Vi brukar äta lite gott och mest sitta och skvallra.

Eller skvallra och skvallra, men prata och vad som händer i våra liv. Idag blev det nog kanske mest skvaller 🙂  Det här med att bo i en småstad alltså. Vi är alla kompisar sedan högstadiet, men har nog känt till varandra tidigare. Idag blev det i alla fall prat om någon som just fått barn.

Vi kan kalla honom för Tomas. Tomas har då fått barn med Maria. Genast var det någon som protesterade, Maria? Heter inte Tomas flickvän Sara? Alltså vänta nu, vem pratar vi om? Tomas som jobbar där? Jo just han. Men hans flickvän heter ju Lisa. Nej det är hans syster. Men han gick ju på vår klass… Va, gick det nån Tomas på vår klass?

Till sist kom vi i alla fall underfund med alla släktband och vem som gått i vilken skola, och vem som jobbar var och vem som gick på vems klass. Till sist var det inte ens ”Tomas” som fått barn 🙂 Undrar just hur rykten startar i en liten stad… *funderar länge*

Idag var det dags för Pargas stora sommarhändelse, boundbirsen. Det är ett evenemang som ordnas vartannat år, alltid första lördagen i augusti. Idén var väl ursprungligen att olika bönder/producenter/hantverkare… ska visa upp sig och presentera sina produkter. Däribland även djur. Så att ”stadsbor” ska få se var maten kommer ifrån och få träffa livslevande kor, får, grisar…

Nu är ju inte Pargas direkt en storstad, här bor knappa 15 .000 människor, men idén är fortfarande super. (Jag menar att här vet nog människor var maten kommer ifrån) Det fanns även en marknad där man kunde köpa olika produkter, vi köpte äppelmust och sylt.

Största dragplåstret är djuren. Vi hälsade på kalvar, grisar, får, hönor, alpacka och hästar. För barnen finns det även höbalar att leka i/ hoppa på, traktorer att åka, ponnyridning och en massa annat skoj. Ibland önskar jag att jag vore lite yngre, så skulle jag också få åka traktor 🙂 Nu till kvällen blir det dans.

Vädret har verkligen varit fint idag så vi stannade i gästhamnen en stund. Satte oss på en bänk och bara tittade på folk. Det var massor av folk i rörelse. Ibland funderar jag var alla dessa människor håller hus i normala fall. Bor det faktiskt så här mycket folk i Pargas?! Jag tycker det brukar vara ganska folktomt här.

Pargas är en typisk småstad där alla känner alla och när det är något evenemang så är ”alla” ute och det finns alltid någon att prata med och hälsa på. Så hela grejen med att vi far snabbt och kolla, blir lätt en två timmars grej, eftersom man alltid träffar någon man känner. Fast det är kanske charmen med det hela?