Tankar inför maraton

*varning för text och flum*

Den 2.7 är det meningen att jag ska stå på startlinjen till Paavo Nurmi maraton och denna gång springa ett helt maraton. Jag har deltagit där tre gånger förut, två gånger sprungit 10 km och ifjol sprang jag halvmaraton. Vill ni läsa om hur halvmaratonet gick kan ni göra det här.

Första tanken inför maraton är, IIIK, ska jag faktiskt springa så långt? Jag minns ifjol när jag sprang halvmaraton där att jag var så trött i benen och slut, så bara tanken på att springa ett varv till, nej! Och nu då, så ska jag göra det.

Det känns skrämmande och får lite panikkänslor när jag tänker på hur långt det är, men samtidigt känner jag mig otroligt pepp och inspirerad till att träna inför det. Jag har ju haft tanken i mitt bakhuvud länge, men har inte vågat säga det högt. Egentligen har jag väl inte sagt det högt till någon, jag har bara skrivit det här på bloggen 🙂

Det längsta jag någonsin sprungit är halvmaraton, 21,1 kilometer. Har sprungit halvmaraton tre gånger, två 2015 och ett 2014. Mina långpass ligger för tillfället på en 12 kilometer (det sprang jag igår). Innan förkylningen däckade mig sprang jag långpass på 15-16 kilometer.

Jag vill komma igång med träningen inför nu, men vet inte riktigt hur jag ska lägga upp det hela. Jag vill börja bygga upp längden på mina långpass och träna upp uthålligheten. Jag tänker mig att jag kan dela upp mina träningsveckor i 3+1. Alltså tre veckor med mycket mängd och så en återhämtningsvecka.

Så att om jag denna vecka sprang 12 kilometers långpass, så springer jag nästa vecka 14 och sedan 16 och så tar jag en lugnare vecka efter det. Ifall jag fortsätter i den takten och lägger på 2-3 kilometer per vecka och inleder nästa period vid vecka tvås kilometer (alltså 14 vid mitt exempel), så borde jag komma upp i en 30+ kilometers långpass innan maratonet. Och det borde väl räcka? eller?

Alltså jag vet inte… Hur mycket behöver/borde man träna inför? Jag vet ju att jag inte är otränad precis och har en tendens att undervärdera min förmåga, men samtidigt är ett maraton jätte(jätte)långt.

Tiden då? Jag har inga målsättningar där, ännu, vill komma i mål. Jag kommer säkert att fundera på den senare, beroende på hur min träning framskrider och i hurudan form jag är.

Välkommen med att följa min resa!

0

0 tankar kring ”Tankar inför maraton

  1. Pingback: Tankar inför maraton del 2 | hopihopi

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *