Oftast när jag har sprungit ett lopp som jag tränat länge inför så infaller tomheten efteråt. Vad ska jag göra nu liksom? Det här var mitt mål för året/sommaren och nu är det avklarat och sen då? Jag vet inte riktigt vad jag vill. För egentligen var det ju inte mitt mål för året, men det var ju årets tävling, det var där jag skulle springa.
De två senaste åren har jag sprungit i Tallinn i september, båda gångerna halvmaraton. Det springs även maraton där då samma dag, så det skulle förstås vara en möjlighet. ”Problemet” är bara vi nästa vecka ska till Tallinn i annat syfte och jag vet inte riktigt ifall ekonomin håller för att fara dit igen så tätt inpå.
Så kanske jag ska satsa på att bli snabbare och springa ett millopp i höst? Eller kanske ett till halvmaraton? Eller kanske springa ett maraton nånstans i närheten? Jag menar, jag behöver ju inte åka utomlands för att springa maraton…
Jag har fokuserat så mycket på långa distanser i år att 5 km loppet jag sprang i min hemort i juni, kändes riktigt roligt! Och annorlunda. Jag tror variation är bra. 🙂
Fem kilometer kanske skulle vara nåt, jag har aldrig sprungit den distansen som tävling tidigare…
5 km är riktigt kul. 10 också. Prova!
Millopp har jag sprungit flera stycken, men kanske ett kortare lopp skulle vara kul. Jag måste se om jag kan hitta en lämplig tävling i min närhet
Jag förstår precis tomheten. Det finns något som kallas ”marathondepression” och det kan man ju naturligtvis få efter en halvmara också. Men jag tycker att kommentarerna ovan är kloka – kolla om du kan hitta ett kortare lopp! Det kan ju vara hur kul som hest!
Jag tror faktiskt att jag måste undersöka saken närmare eftersom så många tycks föreslå kortare distans