Idag var planen att springa ett lite snabbare pass. Eftersom jag inte ville springa vanliga intervaller, så bestämde jag mig istället för att springa progressiva intervaller, även kallad ”kenyanen”. Idén går ut på att starta långsamt och sedan för varje kilometer höja tempot lite.

De här intervallerna är bra på det sättet att de går utmärkt att variera efter dagsform. Känns det bra så höjer man tempot mer och fortsätter längre, känns det inte bra, så höjer man kanske inte så mycket och springer ett kortare pass.  Jag tycker jag blir så låst av att springa intervaller med ett strikt schema. Spring x-intervaller i y-fart z många gånger. Min hjärna har liksom gett upp redan innan jag ens börjat. Nu så höjer jag bara tempot efterhand och känns det bra så fortsätter jag. Och vips har jag sprungit 9 kilometer varav fem i riktigt bra tempo.

Dagens plan var att starta i typ 7:20 tempo och sedan höja med 10-15 sekunder per kilometer. Det gick hyfsat enligt planen. Jag startade kanske lite väl hårt, för första kilometer gick redan i 7:05 tempo. De övriga gick i 6:56-6:38-6:35-6:18-5:51-5:36. Sedan blev det ännu två kilometer nedjogg på det.

Kilometer fyra vet jag inte riktigt vad som hände. Kanske jag tappade fokus, kanske var det motvind eller tja, shit happens. Men i övrigt riktigt bra pass! Det finns visst lite fart gömt i mina ben trots allt. Jag menar 5:36? När sprang jag på såna tider senast?!