Hemma igen! Jag tappade inte bort mig, utan jag sprang helt som jag planerat hemma. Jag hade tydligen räknat ut min rutt ganska bra, jag siktade på ett långpass på 20 kilometer. Det blev hela 21,2, men close enough! Och by the way, det var det längsta jag någonsin sprungit!! Hittills har det längsta varit halvmaraton 21,1 kilometer, nu gjorde jag rekord med 100 meter.

Mentalt känns det mycket längre, jag har sprungit längre än ett halvmaraton! Jag har haft en spärr i huvudet att det är det längsta jag klarar av. Bevisligen kan jag ju längre! Alltså den känslan! Det här lever jag ett bra tag på.

Kroppen kändes bra hela vägen. Benen blev lite trötta där efter 15 kilometer, men pannbenet var starkt idag, så jag sprang vidare. Samtidigt kände jag mig väldigt löparhög eftersom jag anade lite att det skulle bli distansrekord idag på basen av var jag befann mig och hur långt jag hade kvar hem ännu. Det fick mig att fortsätta springa.

Jag kom ihåg att ha energi med mig idag och det tror jag nog att hjälpte mycket. Det var endast riktigt mot slutet av löpturen som jag började känna av tröttheten och hungern. Som tur var det inte långt kvar hem, så jag orkade hela vägen. Nu ska jag äta. (och sedan säkert äta lite till 🙂 )