Äntligen känner jag mig frisk nog för att kunna träna som jag vill. Jag smög igång träningen redan på söndagen med en promenad i solskenet. Det var för en gångs skull soligt och fint väder, alldeles för fint väder för att bara sitta hemma. Allting kändes bra i kroppen, så igår kväll fick det bli en löprunda.

Vilken löprunda sedan! Det verkar som om vilan har gjort gott för kroppen. Nu var pulsen hanterbar igen och jag sprang nästan hela rundan. Det blev några pyttesmå pauser när jag skulle korsa en väg och det kom en bil som inte stannade. (Hallå! Proffslöpare på gång här, med bra flow. Jag. vill. inte. stanna. nu. När allting för en gångs skull flyter på.)

Rundan blev lite över 7 kilometer och med en medelpuls på 143. Wohoo! Så låg har den inte varit på länge och jag sprang faktiskt. Så att det kändes att jag sprang, inte jag lufsar på och det skulle egentligen gå snabbare att gå-sprang. Vissa kilometertider var riktigt bra (7:20-7:30) och pulsen hölls ändå nere.

Det här gjorde gott för självförtroendet och är en bra inledning på 2017.