Om det förra passet jag sprang kändes bra och som om jag hittat tillbaka till snabbare tempo, var dagens pass… inte lika bra för att uttrycka det milt. Det var rent ut sagt skräp. Det fanns ingen fart eller tryck i benen idag. Hur jag än kämpade och försökte springa fortare, så gick det inte snabbare. Jag bara flåsade, lungorna skrek efter luft och det var inte min dag.

Planen var att jag skulle springa långa intervaller. 6 minuter i 5:45 tempo och 2 minuter i 7:00 tempo, gånger åtta. Under själva intervallen var tempot kring 6:15 och under vilan i 7:00 så gick jag. Då var tempot snarare kring 9:00. Idag var det tungt att springa och allt kändes bara blä.

Det positiva med dagens pass var att jag i alla fall sprang 13 kilometer. Det är ju som ett långpass. Igen en gång reflekterade jag inte ens över distansen, jag sprang mina intervaller en efter en och vips hade jag sprungit 13 kilometer. Hur gick det till?! Med dagens löprunda inräknat landade veckomängden löpning på 38 kilometer fördelat på tre pass.

Nästa vecka hoppas jag att kunna öka mängden ytterligare. Jag ska fortsättningsvis springa tre pass i veckan, men jag vill gärna springa över 40 kilometer totalt. Det ska inte vara omöjligt. Jag menar om jag ska springa 42,2 kilometer på en och samma gång, måste jag väl klara av att springa det fördelat på en vecka…