Tassar vidare och lågpulsträning

Gårdagens benpass resulterade inte i så jobbig träningsvärk som jag trodde det skulle göra, jag bestämde mig därför för att springa idag. Visst benen var stela och det var inte det snabbaste passet i mannaminne, men jag sprang. All träning är bra träning eller hur var det nu igen? Trots stela ben var rundan riktigt bra. Andningen fungerade bra och pulsen var låg. Eller tja, låg-ish.

lågpulsträning

Jag har funderat på ifall jag ska ge det här med lågpulsträning ett till försök. Åsa, hur går det? Jag vet inte riktigt hur jag känner inför det. Jag vill ju bli snabbare och med lågpulsträning blir jag inte det. Inte till en början i alla fall. Då blir jag snarare långsammare och så blir jag frustrerad och struntar i det hela. Jag har gett det några försök tidigare, det mest seriösa var ungefär för ett år sedan vid den här tidpunkten.

Jag tyckte mig se en förbättring där efter 4 månader, eller kanske det var snarare sex månader. Sen kom jag av mig när vi åkte på resa och jag tränade inte alls typ. Efter resan inledde jag sedan min maratonträning och då följde jag i stället  det programmet och struntade i pulsen. Hela projektet rann ut i sanden just precis som jag började ana en liten förbättring. Jag är ändå nyfiken på ifall det hjälper, ifall jag får någon effekt av det. Samtidigt är jag kanske inte ännu mentalt förberedd på att börja ”springa” långsamt igen. Jag är inte snabb i dagsläget heller och att springa ännu långsammare känns tufft mentalt. Då pratar vi inte längre ens om att springa, utan det är gåpauser mest hela tiden för att hålla pulsen i styr.

Jag måste fundera vidare på saken. Jag har inga inplanerade lopp, så jag kan låta farten sjunka utan att det gör något för formen. Det är snarare mitt huvud som lider. Det är inte kul att känna sig långsammast i världen och tassa på i farter jag sprang i då när jag började springa. Man (en=jag) tycker ju att jag borde ha blivit snabbare under åren, inte ta flera steg bakåt…

 

0

3 tankar kring ”Tassar vidare och lågpulsträning

  1. Löpar-Åsa

    Ja du, hur går det? Jag gav upp lite i höstas och började tänja gränserna. Upptäckte att jag ändå var otroligt mycket mer uthållig än vad jag annars skulle varit, men snabbare? Nä, inte ett dugg.

    Men jag tror konstigt nog ändå på det. Knäppt. Tror definitivt att det kan vara något för långpassen.

    Svara
    1. hopihopi Inläggsförfattare

      Jag tror nog att jag ska ge det ännu ett försök. Kanske… Jag tycker också att jag blev uthålligare av det, men tja, inte direkt snabbare.

      Svara
  2. Pingback: Lågpuls enligt Maffetone – nytt försök – Löpar-Åsa

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *