Jag har semester den här veckan och hade tänkt inleda veckan på bästa möjliga sätt. Med ett långpass löpning. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Inte alla mina löppass är bra, ibland smyger det även in sämre pass. Som tur så har jag sprungit så länge att jag vet att ibland händer utan någon egentlig orsak. Plötsligt vänder det igen och allt känns bra i kroppen. Förra veckan var min vilovecka och jag hade inte sprungit sedan förra veckans måndag. En kan ju tycka att jag borde ha haft pigga ben idag, men nej.

Det var tunga ben idag och flåset var inte med mig. Det kändes som om jag aldrig kom i fas med andningen. Kroppen samarbetade inte alls idag och jag ville inte pressa den. Jag försöker att springa enligt känsla för tillfället och jag valde att lyssna på kroppen. Ett långpass skulle ha varit alltför påfrestande och inte lämnat en bra känsla efter sig. Istället blev det en betydligt kortare runda än planerat i lugnt tempo.

Jag har hela veckan på mig att få till mitt planerade långpass och jag kommer att göra nytt försök senare i veckan. Jag är inte orolig för formen, men idag var känslan inte bra. Inte alls en sådan känsla jag vill ha på mina långpass. Enkelt, lugnt och kravlöst. Idag skulle jag verkligen ha fått kämpa för att få till långpasset och jag ansåg att det inte var värt det. Det kommer fler dagar och fler möjligheter till att springa långt. Förhoppningsvis med en bättre känsla i kroppen.

Nu kommer jag att ha två lugnare träningsdagar och antagligen springa först på torsdagen. Jag har faktiskt annat program inplanerat under semestern än träning 🙂