Planen idag var att efter jobbet springa ett lugnt och behagligt pass. Det är fortfarande halt ute, men jag ville verkligen springa. Även om det är kul att testa på andra träningspass ibland, är det ju löpningen jag gillar mest. Jag har inte sprungit sedan onsdagen och det kryper i kroppen. Jag vill springa, men vill inte halka och göra mig illa. I dagsläget känns det nästan som en omöjlig kombination och att dessutom springa i mörker, gör allting farligare. Därför var planen lugnt och fint.

Jag har nämligen planerat att springa långt imorgon igen. Då är jag ledig och jag har möjligheten att springa i dagsljus. Förhoppningsvis är det inte lika halt och att löpningen fungerar bättre då. Jag ville spara på mina ben idag för att vara pigg imorgon. Ibland är det bara så svårt att hålla sig till planen. Mina ben var ju pigga idag, eftersom jag inte sprungit på flera dagar. Men idag hade jag inte tiden att springa långt. Jag vill inte göra det sent på kvällen efter jobbet.

Idag fick jag bromsa mig själv och påminna mig om att jag ska springa imorgon också. Dagens pass kan ses som uppladdning inför imorgon. Det är då jag ska springa långt och jag vill inte förstöra mina chanser till ett bra långpass genom att springa för hårt idag. Hellre ett kort och lugnt pass idag och ett långt pass imorgon. Inte två halvlånga likadana pass i rad. Utan en större variation i löpningen.

Dagens runda slutade på knappa fem kilometer. Den var faktiskt lugn och behaglig. En klassiskt mysrunda helt enkelt. Ingen press, ingen stress, utan ett lugnt tassande. Men imorgon, då kör vi!