Etikettarkiv: mysrunda

Det blir bra till slut

Det blir bra till slut. Det är alltid bra att påminna sig själv om det. Oberoende om det är coronan som oroar, eller om man som jag idag, verkligen drar sig för att springa, så blir det nog bra till slut.

det blir bra till slut

Idag var jag inte ivrig på att springa, men jag visste också att det kan vara den enda chansen att springa mer den här veckan. Imorgon är planen styrketräning och på helgen väntar andra planer. Jag vill inte tumma på styrketräningen och istället välja löpning, utan jag ska hålla mig till min plan. Det var skilt då när det plötsligt var sommarvärme igen, men nu är det typiskt höstväder. Regn, rusk, grått, blåsigt och allmänt blä. Det var säkert orsaken till att jag inte direkt var sugen på löpning.

Som tur så bestämde jag mig ändå för att springa, efter att först ha gjort en massa annat viktigt här hemma. Kollat på kattvideon på Youtube, lekt med ena katten, matat andra katten, ätit lite, städat lite… Hur kan det ibland vara så svårt att ta sig ut? Väl ute var det inga problem att springa. Regnet märkte jag inte av, blåsten störde inte, utan det var som en helt vanlig runda. Inte den snabbaste, inte en långsam, varken långt eller kort, utan helt basic. Såna rundor behövs också, och allting räknas. Det blev betydligt mer än noll, vilket var ungefär det jag var sugen på.

Ibland kanske jag bara behöver en spark i baken. Eller att bara göra, och inte fundera så mycket. Regnar det, hur mycket regnar det, ska jag kanske springa på söndagen istället. Är jag kanske lite för trött, lite för hungrig. Nä, ut genom dörren bara, så blir det oftast bra till slut.

3

Jag älskar mina mysrundor

Jag vet att jag nyligen har skrivit om att jag drömmer om att springa snabbt. Hur jag vill pressa kroppen, springa intervaller och ta ut mig. Jag har också skrivit om hur kul det är när löpningen rullar på och jag kan springa långpass igen. Längre pass än jag ursprungligen hade planerat. Ändå är det något speciellt med mysrundor. Jag älskar mina lugna pass, där jag bara springer för att det är så kul. För att vädret är fint, solen skiner och fåglarna kvittrar. Där jag njuter av varje steg, kroppen och andningen är i synk och allt är bara härligt.

Idag var just en sådan mysrunda. Jag hade inte ens tänkt springa idag, eftersom jag styrketränade ben i går kväll. Jag trodde att jag skulle ha världens träningsvärk, och jo då, den är på kommande, men  idag var det bara för härligt vinterväder för att kunna avstå från löpningen. Tänk om det inte alls är lika fint väder i morgon, då jag hade tänkt springa. Det är bäst att passa på medan jag kan.

mysrundor

Idag blev det nästan tio kilometer. Det var så fint väder, att jag inte ville sluta springa. Jag lunkade på i mitt egna tempo och kollade inte på klockan en enda gång tror jag. Jag märker när den piper till för varje sprungen kilometer och det var en bekant rutt som jag sprang idag. Jag vet ju på ett ungefär hur långt det är, men det är inte ett maniskt stirrande på klockan hela tiden. Hålla pulsen i styr, hålla tempot uppe, hur långt har jag sprungit, hur länge… Bara att njuta av omgivningen, det fina vädret och att kroppen håller. Att lusten till träning har kommit tillbaka efter en motig period på hösten. Att jag är inne i en bra period i träningen igen. En riktigt jäkla bra faktiskt 🙂

 4

Löpning i sol och ledig dag

Ledig dag och löpning i sol, finns det något bättre? Jag tror inte det. Det hade varit ännu bättre, ifall jag haft pigga ben och bra flås…Det var på tunga ben jag tassade fram idag, men eftersom vädret var härligt, spelade det ingen roll. Jag vill bara fortsätta springa, även om det kändes tungt på sina håll. Jag tror att det delvis berodde på skorna. Jag hade mina icebugs igen. De är inte direkt de lättaste skor att springa i, men fästet är utmärkt och det behövs fortfarande. Det är isgator och halt.

löpning i sol

Det känns som evigheter sedan jag sprang i solsken. Jag hade till och med mina solglasögon på idag. Senast det hände, var på sommaren. Trots att solen sken, var det ganska kallt att springa. Jag tror att det också påverkade känslan i löpningen. Jag hade byltat på mig kläder enligt konstens alla regler, men det finns inget att göra för framsida lår. Det är alltid där jag fryser. De känns kalla och stela och gör att jag känner mig tung i kroppen. Klumpig, påbyltad och som om jag inte kan ta ut steget ordentligt.

Den här typens rundor är min favorit när jag springer. Lugnt, kravlöst, bra väder och massor av tid. Stanna och fota för att jag ser något fint. Inte tänka på tid, sträcka eller tempo. Bara njutspringa. Intervaller och träningsprogram hinner jag med senare, nu ska jag bara njuta. Även om det ibland kan kännas tungt och jobbigt, är det alltid värt det i alla fall. Vem vill inte springa när det är så här fint vinterväder?

 2

En helt vanlig runda

Jag tycker om var jag befinner mig med träningen för tillfället. Det rullar på, jag är inne i ett bra flyt, utan att ta någon stress över passen. Jag tränar varierat och det jag känner för, och allt är lika kul. Jag tränar överkropp och underkropp skilt, jag yogar, jag går på zumba och jag springer. Jag älskar dessutom känslan av att kroppen håller. Jag kan springa en helt vanlig runda efter jobbet utan desto mer planering eller förberedelser.

en helt vanlig runda

Idag blev det just en sådan, en helt vanlig runda. Tass tass tass runt kvarteret och lite till bara för att det var så kul. Jag vill fortsätta så här. Inte tänka att nu måste jag genast öka distansen, springa intervaller eller liknande bara för att det går bra för tillfället. Stressa, pressa och ta i för kung och fosterland. Nu ska jag njuta av känslan av att jag vill träna igen och att min svacka verkar vara över.

Jag ska fortsätta springa mina myspass och träna det jag vill. Det verkar vara ett fungerande koncept och jag vill inte ändra på det. Nästa vecka är det sista gången för zumban för höstterminen och det betyder att jag kommer att ha torsdagarna fria för annan träning om jag vill. Kanske mer löpning, kanske styrka eller kanske yoga. Jag gillar allt lika mycket just nu.

 2

Att hålla sig till planen

Planen idag var att efter jobbet springa ett lugnt och behagligt pass. Det är fortfarande halt ute, men jag ville verkligen springa. Även om det är kul att testa på andra träningspass ibland, är det ju löpningen jag gillar mest. Jag har inte sprungit sedan onsdagen och det kryper i kroppen. Jag vill springa, men vill inte halka och göra mig illa. I dagsläget känns det nästan som en omöjlig kombination och att dessutom springa i mörker, gör allting farligare. Därför var planen lugnt och fint.

att hålla sig till planen

Jag har nämligen planerat att springa långt imorgon igen. Då är jag ledig och jag har möjligheten att springa i dagsljus. Förhoppningsvis är det inte lika halt och att löpningen fungerar bättre då. Jag ville spara på mina ben idag för att vara pigg imorgon. Ibland är det bara så svårt att hålla sig till planen. Mina ben var ju pigga idag, eftersom jag inte sprungit på flera dagar. Men idag hade jag inte tiden att springa långt. Jag vill inte göra det sent på kvällen efter jobbet.

Idag fick jag bromsa mig själv och påminna mig om att jag ska springa imorgon också. Dagens pass kan ses som uppladdning inför imorgon. Det är då jag ska springa långt och jag vill inte förstöra mina chanser till ett bra långpass genom att springa för hårt idag. Hellre ett kort och lugnt pass idag och ett långt pass imorgon. Inte två halvlånga likadana pass i rad. Utan en större variation i löpningen.

Dagens runda slutade på knappa fem kilometer. Den var faktiskt lugn och behaglig. En klassiskt mysrunda helt enkelt. Ingen press, ingen stress, utan ett lugnt tassande. Men imorgon, då kör vi!

0

Mysrunda

Min hand är fortfarande inte helt läkt, så det har inte blivit någon styrketräning. Ännu. Imorgon satsar jag på att kunna träna styrka igen. I värsta fall får jag träna utan vikter och göra andra rörelser än jag planerat. Istället för styrketräning, har jag sprungit. Idag efter jobbet blev det en runda på knappa sex kilometer och det var precis vad jag behövde efter en stressig dag.

Den här veckan har det varit extra mycket på jobbet. Långa dagar, mycket folk och hög stressnivå. Då är det bästa sättet att varva ner en löprunda. Inte med intervaller eller med att annars pressa kroppen, utan med en good old fashion mysrunda. Tass tass tass runt kvarteret. Inte tänka på tid, distans eller tempo, utan bara rensa tankarna och varva ner. Så skönt efter en lång dag och efteråt känns allt genast mycket bättre. Stressen släpper, tankarna blir klarare och energinivån blir högre. Vilket kanske låter konstigt. Borde man inte bli tröttare av att träna? Inte få mer energi…

Imorgon är jag ledig från jobbet  och förutom den planerade styrketräningen har jag inte mycket på min agenda. Borde säkert städa och fixa lite här hemma, men… Orka!

mysrunda0