Jag har inte sprungit intervaller på evigheter, främst för att jag inte har haft lust. Dessutom är det fortfarande halt ute och intervaller kräver bättre underlag. Mina löprundor den senaste tiden har varit lugna och jag har inte haft en tanke om tempot. Fokus har legat kring att springa långt och att inte slå ihjäl sig på kuppen. Samla kilometer och bygga upp tåligheten och uthålligheten i kroppen. Idag var det soligt och fint fortfarande när jag slutade jobbet och jag hade planerat att springa oberoende. Vädret gjorde att jag var extra sugen på en löptur och benen kändes pigga trots gårdagens styrketräning. Jag bestämde mig för att testa att springa nån form av tempopass.

Planen var att starta lugnt och gå enligt känslan i kroppen. Det har varit min plan tidigare när jag sprungit tempopass och det fungerar bra för mig. Jag sprang enligt samma upplägg som tidigare. Först två kilometer uppvärmning, stanna för att ta några bilder och därefter fyra-fem kilometer i snabbare tempo. Kilometerna gick lite ojämnt idag, men jag skyller på underlaget. Ibland kunde jag trycka på bra i löpsteget och ibland fick jag stanna och gå där det var som halast.

Jag längtar så efter våren nu och efter att ta av mig några klädlager. Ta på mig mina ”snabba” skor och börja springa intervaller på riktigt. Det är en kul känsla att ha att det går snabbt på mina försök till tempopass. Jag är sugen på att springa snabbt igen och se vad jag kan uppnå när det är bättre förhållanden. Det känns i alla fall som om jag är i bättre form nu än säg för ett år sedan vid samma tidpunkt. Uthålligheten och snabbheten finns där nånstans i kroppen. Det gäller bara att plocka fram det.

Trevlig helg!