Motionsslinga, elljusspår, spånbanan… Kärt barn har många namn. Där befann jag mig alltså igår igen. Precis som förra veckan hade jag som plan att springa mitt långpass där. Varv på varv, runt runt runt tills jag uppnådde mitt kilometermål. Det är inte det roligaste sättet att springa långpass på, det är rätt tråkigt att springa runt motionsslingan efter några varv. I den här hettan tycker jag att jag inte har något annat val ifall jag vill springa långt. Det fungerar bra att cykla dit och ha med mig mycket vatten, energigel och dextrosol och en handduk. Lämna det vid cykeln vid parkeringen och pausa efter varje varv för att dricka.

Motionsslingan är ungefär 2,5 kilometer lång och på det här sättet kan jag även öva mig inför Tallinn maraton. Vätskekontrollerna brukar komma med kanske 3 kilometers mellanrum och eftersom jag inte kan dricka i farten är jag alltid tvungen att stanna och gå några steg. Jag får öva mig på att starta igång kroppen igen efter gåpauser. ”Tvinga” mig själv till att springa vidare och inte tycka att det är för bekvämt att gå. Samtidigt har jag något att se framemot under varje varv. Jag vet att jag snart får stanna igen och dricka. Jag ska bara orka lite till ännu och sedan kommer belöningen.

Min plan var att springa över 20 kilometer. Den här gången hade jag förberett mig bättre. Jag hade ätit mer kvällen innan och ätit mer frukost. Jag ville inte bli hungrig och tom på energi. Jag ville orka hela vägen med en bra känsla i kroppen. Det var inte lika varmt den här gången, däremot var det jättehög luftfuktighet. Det hade regnat under natten och det kändes som att springa i en djungel. Svetten bara rann. Jag var inte het och rödmosig, jag var bara plaskblöt.

Det är ganska tråkigt att springa på motionsslingan, efter ett tag kan jag den utantill. Det finns en jobbig backe (och en superjobbig backe, men den skippade jag idag och tog den kortare vägen), jag valde att gå upp för backen. I övrigt sprang jag nästan hela tiden. Några gångsteg här några där, men i princip bara löpning. Och det kändes bra! Inte ont någonstans, inte trötta ben, inget fel på flåset utan riktigt bra känsla. Jag blev inte hungrig, magen krånglade inte, energigelen fungerade och gav mig en efterlängtad kick. Näe, inget att klaga över.

21 kilometer totalt och helt klart med en känsla för mer. Jag hade kunnat fortsätta och hade säkert gjort det också, men jag hade bråttom hem och till festligheter på kvällen. Det är ändå en skön känsla att ha inför maraton. Att det är tidsbrist som sätter stopp för långpassets längd och inte kroppen. Nu har jag dessutom semester och ska nog kunna öka på längden ytterligare. YAY!