Vilket år, vilka lopp, vilken säsong! Hur ska jag kunna skriva en säsongssammanfattning av 2018, när allt blev såå mycket bättre än jag först trodde.

säsongssammanfattning 2018

I början av året hade jag stora problem med att bestämma mig för vad jag ville springa för lopp. Hur jag än försökte fick jag inte tidtabellen att gå ihop. Jag kunde inte bestämma mig för om jag skulle satsa på att bli snabb på milen, springa halvmaraton eller maraton. Alla lopp jag ville springa gick nära inpå varandra och jag var tvungen att välja mellan Paavo Nurmi i Åbo och Tallinn maraton. Välja vad som skulle bli mitt fokus och vilket lopp som betydde mer. Jag trodde inte att jag skulle kunna springa båda loppen.

I början av april hade jag bestämt mig för att satsa på Tallinn och springa maraton där. Egentligen hade jag nog vetat sedan början av året att det skulle bli ett nytt maraton år 2018, men det var första gången jag skrev det på bloggen och sa det högt. Allt blev genast mycket mer verkligt och träningen inför maraton började ”på riktigt”. Jag hade först tänkt att inte följa ett träningsprogram, men eftersom juni blev en sämre träningsmånad, hoppade jag på ett program i juli.

Träningen gick bra, jag gjorde mina långpass, jag sprang intervaller, jag tränade styrka, jag cyklade… Kroppen kändes bra och svarade på träningen. Jag hade inte outat ett tidsmål ännu, jag var fortfarande osäker på ifall jag skulle klara av att springa maraton. Ett maraton är långt, mycket kan hända under ett lopp även om träningen inför gått bra.

långa intervaller

Jag tränade hela tiden mot maraton och hade inte en tanke på snabbhet eller att kunna springa ett lopp före Tallinn. Tanken var att springa maraton i Tallinn och senare på hösten springa Kaarina Syysmaraton och då försöka maxa på milen. I början av augusti fick jag veta att jag trots allt kunde delta i Paavo Nurmi i Åbo. Jag bestämde mig för att anmäla mig med en veckas varsel och ta det som en träningspass inför Tallinn. Se det som en tempopass, njuta av stämningen som är på lopp och bara ha roligt.

Paavo Nurmi 10 kilometer

Paavo Nurmi var ett träningslopp innan Tallinn. Jag var bara glad över att kunna delta och visste att jag inte skulle ha svårt att få personbästa. Jag hade inte tränat snabbhet, utan fokuserat på uthållighet och att klara av maraton. Samtidigt är Paavo Nurmi, Paavo Nurmi, och jag har sprungit där fem år i rad. Klart att jag skulle delta när jag en gång fick möjligheten. Strunt samma i tiden, lopp är kul!

Loppet gick bättre än förväntat och var precis det tempopass jag var ute efter. Jag sprang betydligt fortare än jag gjort själv på träning och jag fick bekräftelse att jag tränat rätt inför Tallinn. Plus att jag hade roligt längs med vägen. Jag har ett stort leende på läpparna när jag springer i mål.

Tallinn maraton

Om Paavo Nurmi var kul, var Tallinn maraton ännu roligare. Jag hade så.jäkla.kul under hela loppet. Jag ryser fortfarande när jag läser min egen race report och tänker tillbaka. Jag fattar det inte ännu heller. Allting stämde den dagen. Magen fungerade, benen var pigga, jag var stark mentalt, jag spurtade i mål. Jag har kollat på filmen vid målgång och jag springer vidare i flera meter trots att jag vet att jag är i mål. Så roligt hade jag. Jag ville inte sluta. Sen att jag dessutom krossade mitt personbästa med nästan trettio minuter är en extra bonus.

Tallinna Maraton - Heidi Henriksson (2279)Tallinna Maraton - Heidi Henriksson (2279)

Se nu på dessa bilder! Jag ler ju på varenda foto 🙂

Efter Tallinn blev det en liten dip i träningen och det blev inga fler lopp. Det blev inget Kaarina syysmaraton i år heller, det blev inte personbästa på milen. Jag blev sjuk, jag hade ingen motivation i träningen och jag jobbade den helgen som loppet var. Men det spelar ingen roll. För de två lopp som jag kunde springa det här året. WOW!

 

3