Inte all min träning går ut på att pressa kroppen med blodsmak i munnen. Faktum är att en stor del är mysrundor, lugna pass, bara för att det är kul. Vardagsmotion, rörelseglädje och vara ute i den friska luften. Jag sprang igår, men vädret fortsätter att vara fint. Svinkallt, men härligt. Såå härligt att vi idag passade på att gå på en promenad. Vardagsmotion när det är som bäst. Promenera i lugn takt, beundra utsikten och vädret. Mot slutet blev det lite raskare promenad, för en höll på att frysa ihjäl. Det spelar liksom ingen roll hur mycket kläder jag har på mig när jag går. Jag fryser alltid. Jag fryser i och för sig alltid, oberoende av väder.

Vi var inte de enda som hade kommit på tanken att gå en söndagspromenad. Det var en massa folk ute och då bor jag ändå i Pargas. Här är aldrig folk ute 🙂 Fast när vädret är så här fint, gäller det att ta vara på tillfället. Vi gick vår vanliga rutt som vi brukar gå på sommaren också. Via båtbryggorna och hamnen, genom gågatan och stan, via centralparken och hem igen. Det är väl kanske inte mer än fyra kilometer, men det är alldeles lagom. På sommaren är det förstås trevligare att gå, då kan vi sätta oss på en parkbänk med en glass. Nu var nog glass det sista jag var sugen på, varm saft hade varit gott. Har jag förresten nämnt att jag fryser…

Men håll med om att det är fint? Snö, solsken och inte många moln på himlen.