Jag har fortsättningsvis spagettiarmar. Under dagens yogapass blev det igen väldigt tydligt hur svag jag är. Jag har kommit till dag 6 i mitt yogaprogram, Dedicate, och dag 6 är oftast med fokus på core. Redan i början av programmet där man skulle vara på alla fyra, började mina armar skaka. Jag orkade inte hålla upp kroppen. Armarna skakade, jag fick kramp och svetten rann. Pust vad det var tungt. Det är en så annorlunda känsla tycker jag, att hålla upp sin egen kroppsvikt. När jag tränar med vikter, är det bara att ta en lättare vikt ifall jag inte orkar. Med kroppsvikt går det ju inte. Antingen orkar jag eller så inte. Idag var helt klart en inte dag.
Bilden är från en annan dag då dagsformen var bättre. Jag vet ju att jag kan, eller jag har i alla fall kunnat tidigare. Idag stämde inget, utan det var jobbigt från början till slut. Det blev enklare versioner av alla positioner och när instruktören sa att man antingen kunde fortsätta eller ta vila i child´s pose, valde jag alltid vilan…
0
Ibland kan nästan hela mina yogapass bestå av childs pose 🙂
Min favoritposition brukar ibland vara savasana (corpse pose) 🙂