62 kilometer lycka

Det är nästan konstigt egentligen hur bra löpningen har fungerat under januari. Under december hade jag mitt decembermål, att springa 68,4 kilometer för att nå upp till 1100 kilometer under år 2018. Jag klarade målet, men det satt hårt inne mot slutet. Det blev på bekostnad av den övriga träningen. Mot slutet sprang jag bara för att jag ville uppnå målet, och inte så mycket för lust eller glädjens skull. Nu när jag bara har sprungit för att det är kul, har jag plötsligt sprungit 62 kilometer. Då är inte ens januari över ännu.

Jag vet att jag har sprungit mycket under januari. Ofta har mina pass blivit längre än jag ursprungligen planerat, just för att det känts så roligt att springa. Jag trodde ändå inte att det var så mycket som 62 kilometer. Jag har sprungit så mycket, plus tränat styrka, plus yoga, plus att zumban började igen. Det är precis som jag vill att det ska vara med andra ord. Att träningen rullar på och att allt känns bra. Att jag inte behöver kämpa för att få till passen, utan det går per automatik. Att jag inte ens märker hur mycket jag sprungit.

62 kilometer under januari

Nu gäller det nästan att jag bromsar mig och börjar hålla mer koll på min träning. Det kan vara/bli farligt när allt känns så här bra. Då glömmer jag bort återhämtningen och vilan. Jag skulle lätt kunna träna varje dag när det är så kul. Det gör inte ont i kroppen. Jag har kommit in i en bra styrketräningsrutin, jag får inte lika brutal träningsvärk. Löpningen har känts bra, benen har varit pigga på passen. Det finns inget sådant som skulle hindra mig från att träna. Det är jag själv som måste stoppa mig.

Hur går din träning i januari?

2

4 tankar kring ”62 kilometer lycka

  1. Fredrika

    Har joinat gymmet igen efter ofrivillig paus. Så glad att gå på pass igen, som bland annat spinning o tabata. Är inte så bra på att träna för mig själv hemma, tar inte mig själv samman till det. Har sprungit enstaka gånger, o en gång på löpband, var inte alls så tråkigt som jag trodde det skulle vara 😊

    Svara
    1. hopihopi Inläggsförfattare

      Jag vill också gå på gym, men är alldeles för snål för att gå i Pargas. Känns för bökigt för att gå i Kaarina eller Åbo, jag tror inte jag skulle gå så ofta då. Därför är hemmaträning bra för mig…

      Svara
    1. hopihopi Inläggsförfattare

      Jag har blivit mycket bättre på återhämtning och vila, jag vill inte bli sjuk eller skadad. I något skede körde jag mycket med 3 + 1. Tre veckor hårdare/normal träningsvecka och en vecka återhämtning med mycket mindre träning. Det fungerade bra för mig och något jag kanske ska börja med igen

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *