När blev det plötsligt ljust ute? Så ljust att jag inte behöver min reflexväst när jag springer. Visserligen sprang jag idag direkt efter jobbet, klockan var kanske bara halv sex, men ändå. Dagsljus. Finns det något bättre efter en lång och mörk vinter? Våren är äntligen på kommande. Jag längtar efter att kunna springa i mindre kläder, att inte behöva bylta på sig alla kläder man äger när man vill springa. Bara ett lager på kroppen och ut genom dörren. Ah!

ljust ute

Dagens löprunda blev en riktigt bra en. Inga känningar av löparmage som tur. Jag hade pigga ben och bestämde mig för att öka tempot i en kilometer. En försmak till kommande intervaller som jag planerar att börja springa efter resan. Jag hade mina klumpigaste skor på, inte icebugsen, men mina Asics. De är inte gjorda för intervaller eller tempopass, men jag tyckte ändå att jag kom upp i löpsteget. Det var flåsigt och det märktes att jag inte sprungit snabba pass på länge. Jag fick kämpa för att hålla tempot högre i en hel kilometer, men pannbenet var starkt idag.

Jag tror det var ljuset och vårkänslorna som hjälpte. De har sopat gatan nära där jag bor. För inte så länge sedan gnällde jag över hur halt det var ute, och nu har redan gruset sopats bort. Jag längtar så efter vår och sommaren nu. När vi kommer hem från vår resa är det redan nästan mitten av april, och då måste det ju vara vår. Då kan jag kanske redan springa utan jacka, utan mössa och vantar…

Fotot här ovan är taget den 13e april i fjol, och då svettades jag ihjäl med vad jag hade på mig. #goals!

 

0