Under juli har det hittills inte blivit mycket löpning, men det har varit ett medvetet valt. Jag har valt att fokusera mer på cykling. Det har oftast blivit två cykelpass i veckan och ett löppass. Blandat med lite yoga och styrka, beroende på hur tiden har räckt till. Idag kollade jag för första gången på statistiken för juli. 20 kilometer löpning. What?! Så lite? Det springer jag ju på en vecka i normala fall. Det kan jag ju springa på ett pass när jag tränar inför längre distanser. Det är kanske inte så konstigt då att det känns tungt att springa när jag väl gör det. Eller så påverkar värmen mig.

Dagens pass var det tyngsta på länge. Jag hade andra skor på mig än jag brukar, och det påverkar nog också. Känslan i alla fall. Benen kändes som klossar, andningen fungerade inte och allt kändes bara.. Tungt. Som om jag fick kämpa för att ta mig framåt och som om jag aldrig sprungit tidigare. En helt annan känsla än vad jag haft på cykeln den senaste tiden. Då det känns som om jag flyger fram med bra tryck i benen och som om inget kan stoppa mig. Inte ens backar och motvind. Jag orkar med allt och varje pass blir längre, men känns samtidigt bättre.

Med löpningen känns det nästan tvärtom. Jag har inte haft ett sånt där wow-pass på länge. Där allt stämmer och jag bara vill fortsätta och fortsätta. Jag vet att det bara är en fas och att formen går upp och ner. Speciellt när jag inte sprungit mycket sedan mitt halvmaraton. Det är klart att det känns tungt att springa då. Tyngre i alla fall. Kroppen är inte van och jag är inte inne i ett bra flow. Plötsligt bara vänder det och jag vill inget annat än springa.

Men men… Imorgon börjar min semester!